nu börjas det...

tydligen börjat må lite illa, har ofta yrsel och är svimfärdig,hoppas det går över för om det blir värre kommer det bli rätt jobbigt för min del känns det som,har redan haft riktigt rediga humörsvängningar som har varit välldigt jobbigt för mig själv också.

skrev tidigare att jag inte har något stöd från familjen vilket jag inte tror försvinner fören det är dags om man nu ska uttrycka det så.

har en stark känsla över att pappan inte kommer finnas med som stöd heller,varit tillsammans nu till och från i två år och han vill mer än allt ha familj med mig,,,, men han är en mycket opålitlig person så jag vet ju inte hur det kommer sluta.

så mina funderingar är kommer jag klara detta som ensamstående eller kommer jag få det jävligt tufft....kan ännu inte slapna av helt efter jag såg mitt pluss...