Nu är våran dotter tre veckor

Våran fina flicka fyller idag tre veckor och jag hade tänkt berätta lite om hennes födelse. Den åttonde augusti på morgonen gick vattnet här hemma, jag ringde in och de sa att jag skulle packa saker för att stanna och komma in. Vi körde de sju milen till BB och kom dit 20 över 11. En kurva gjordes och jag hade någon värk men alldeles för sällan, de ville skicka hem oss men vi tog in på pationethotellet pga avståndet till BB. Jag skulle få penicillin eftersom vattnet gått så i vilket fall som helst skulle jag måsta tillbaka in bara efter ett tag. Vi gick promenad ute och sedan fram och tillbaka i korridoren på pationthotellet. Ingenting hände och vi sov där. Denna väntan var inte alls som jag tänkt, jag hade missuppfattningen att om vattnet gått så föds barnet snart.

Nästa morgon, den nionde augusti gick vattnet igen. Min make sa "hur många mornar ska du väcka mig med att säga att vattnet gått?" Detta var det "riktiga" vattnet, dagen innan var det bara en pysläcka sa BM. Vattnet gick tio i fem på morgonen, vi gick ner till BB men det var fullt där så vi fick sitta i köket och vänta, vilket kändes konstigt... Sedan fick vi ett rum. Jag hade regelbundna värkar när en ny kurva gjordes, efter ett tag duschade jag varmt som smärtlindring, senare började jag med lustgas. Min make var med och stöttade och peppade mig och han påminde mig om att andas. Lustgasen gjorde mig dimmig, jag kände mig snurrig och trodde att jag skulle svimma, jag tappade tidsuppfattningen helt: fem minuter och en timme kändes likadant.

Jag var öppen fyra cm, sedan sex cm, sedan åtta cm. Det gick framåt och innan någon sagt att jag var öppen tio började jag plötsligt krysta, det var som en reflex och gick inte att hålla tillbaka. Min make tryckte på larmet poch BM kom in. De sa att jag fick krysta. Vi var ganska mycket ensamma fram till detta började, sen hade jag min BM hos mig hela tiden. Allt gick bra och det gick framåt ända tills huvudet började synas. Jag hade hemskt ont och fick känna huvudet som börjat komma ut. "Det är därför det gör ont" vet jag att BM sa. Sedan tog det tvärstopp, inghet hände... Bebisen hade kommit ut en bit, jag var fullt öppen, jag hade krystvärkar och tog i allt vad jag kunde. Men det hände inget. När hennes hjärtljud började bli dåliga (de hade satt en skalpelektrod på hennes huvud) reagerade barnmorskorna snabbt och hjälpte till. In kom fler BM och läkaren tillkallades också. Vagnar med instrument rullades in, men de behövdes aldrig. De förberedde för sugklocka, men istället fick jag lokalbedövning och blev klippt nertill. Vid nästa värk kom hon ut. Det kändes ingenting när hon klippte, eller när de sedan sydde mina bristningar och klippet.

En liten (3940 gram tung) underbar flicka lades på mitt bröst i några sekunder innan en annan BM kom och sa att hon måste låna barnet. Då visste jag inte ens om det var en flcika eller en pojke. Bebisen hade inte skrikit bara gnytt, och var lite för blå i färgen. Men efter en stund fick jag tillbaka henne på mitt bröst och jag fick hålla en syrgasmask mot hennes ansikte. I två timmar ungefär låg jag så där och beundrade våran fina dotter.

Nu mår hon så bra, äter duktigt och växer som hon ska. De hittade en avvikelse på hennes ögon vid läkarbesöket just innan vi skulle fara hem. Men det är sagt att detta ska växa bort med tiden och inte påverka hennes syn, så nu är jag inte så orolig för detta längre. Jag mår också bra, har dock lite feber och ett problematiskt högerbröst. Jag har haft mjölkstockning i det och redan på BB började bröstet krångla. Det blödde från bröstvårtan, vilket det även gjort under graviditeten några gånger ungefär mitt i graviditeten. Om nån vecka ska jag in till sjukhuset för att kolla upp detta. Jag har fått en kallelse till en mammografiundersökning men vet inte om det går att göra när jag ammar. Sjuksköterskan jag pratade med sa att annars blir det ultraljud eller duktografi. Att mjölkgångarna ska kollas med kontrastvätska. På BB första natten efter att jag fött frågade en BM mig om det finns bröstcancer i släkten. Det var då bröstet börjat blöda. Min farmor hade bröstcancer. Det var inte en rolig fråga att få! Men förhoppningsvis är det någon mjölkgång som är för trång eller krokig har de sagt till mig.

Vi är hemma alla tre nu. Maken har börjat jobba igen efter pappadagarna och jag bara njuterv av att vara mamma. Visst är det lite jobbigt ibland, och ont och trött är jag. Men LYCKLIG!!! Våran dotter heter Marianne Kerstin Forsman! Marianne i tilltalsnamn.