Nu är jag så slut......
baby87 · 2012-05-13 · 567 visningar
Hejsvejs!
Inte ofta man har varken ork eller tid att skriva av sig här längre, men idag kommer det ett inlägg, dock JÄVLIGT deppigt :S
Varnar redan nu....
Min lilla bejbi, 3 veckor på tisdag nu den 15 maj, äter musten ur mig, TOTALT!
Han var en jätte lgun bebis från början, vilket nästan alla nyfödda är ;)
Men, nu har han blivit en hemsk ätande tjockis (thihi)!
Han vill äta KONSTANT, sover max 1 timme på nätterna & dagarna, sedan är det dags att ÄTA IGEN!
Jag är törstig jämt, så läpparna blir snustorra, huvudvärk & öm i brösvårtorna till tusen, brösten hinner inte ens fylla i sig mellan hans ätande!
Känns som om jag verkligen håller på att torka ut, som om han äter upp mig, bokstavligt talat.....
Inatt har han inte sovit mycket överhuvudtaget, jag har ammat, ammat & åter ammat, men inte blir han nöjd för det inte!
Nappen fungerar ett tag, men problemet är ju inte tuttandet utan att han är hungrig för då duger ju så klart inte nappen...med andra ord, nappen duger inte allt för ofta om vi säger så ;)
Dessutom lärde sig dottern att klättra ur sin spjälsäng igår morse, så i morse kl 4, satt hon i våran säng, klarvaken & ville leka!!
*DU MÅSTE SKOJA MED MIG!!*
Det roligaste med det hela var ju att, efter nästan 40 min ammande innan hon kom in, hade lilleman äntligen somnat!!
Men, blev ju inte långvarigt efter att hon bråkat till tusen, vägrade sova mera & att sambon & jag sprungit hundra gånger upp & ner i sängen för att lägga tillbaka henne!
Så, när hon väl somnat om, fick jag sova knappt 20 minuter, sen var lilleman vaken igen för att äta, sen sket jag i allt & tog med mig honom upp tills resten av familjen vaknade......
Vet att jag är MEGA gnällig, har ju nyss fått barn, borde ju vara skit glad & lycklig, ÄR jag ju, men nu är orken slut, kroppen har börjat strejka totalt & sömn existerar inte, dessutom börjar sambon jobba i morgon, efter att ha tagit extra pappadagar (dubbeldagar) för att hjälpa mig på dagarna så jag får vila lite i alla fall....ÅNGEST AB inför morgondagen, blir jag själv med barnen, sömnbrist & humöret så långt ner i tårna att det inte ens borde existera :(
Så, borde jag bara sluta vara så himla "stolt" & sluta lyssna mer på andra än mig själv vad gäller min amning?!
Jag vill amma, för det fungerar, men det fungerar inte att amma varannan timme dygnet runt!!
Ska till BVC på tisdag, ska prata med henne, för amma vill jag göra ett tag till, tror jag, men jag vill nog ge honom tillägg också, för så här kan jag inte leva!
Vill må bra & vara en glad nybliven 2 barns mamma, för allt annat fungerar toppen, jag fixar två barn i vardagen galant nu när dottern funnit sig i hela situationen, men då är det hans eviga ätande som dödar glädjen & ja, min kropp & ork till allt.....
Jag behöver råd, är jag dum som börjar ge honom tillägg & ta bort några amningar per dag/natt?!
Alla omkring mig säger hela tiden att " Man ska amma, det är bästa för barnet, var inte så självisk, tänk på barnet i första hand! " så jag vill ju inte ens prata med någon om hur jag tänker & känner, blir bara ledsen & känner mig helt värdooo som mamma.....
SUCK SUCK SUCK.....
Inte ofta man har varken ork eller tid att skriva av sig här längre, men idag kommer det ett inlägg, dock JÄVLIGT deppigt :S
Varnar redan nu....
Min lilla bejbi, 3 veckor på tisdag nu den 15 maj, äter musten ur mig, TOTALT!
Han var en jätte lgun bebis från början, vilket nästan alla nyfödda är ;)
Men, nu har han blivit en hemsk ätande tjockis (thihi)!
Han vill äta KONSTANT, sover max 1 timme på nätterna & dagarna, sedan är det dags att ÄTA IGEN!
Jag är törstig jämt, så läpparna blir snustorra, huvudvärk & öm i brösvårtorna till tusen, brösten hinner inte ens fylla i sig mellan hans ätande!
Känns som om jag verkligen håller på att torka ut, som om han äter upp mig, bokstavligt talat.....
Inatt har han inte sovit mycket överhuvudtaget, jag har ammat, ammat & åter ammat, men inte blir han nöjd för det inte!
Nappen fungerar ett tag, men problemet är ju inte tuttandet utan att han är hungrig för då duger ju så klart inte nappen...med andra ord, nappen duger inte allt för ofta om vi säger så ;)
Dessutom lärde sig dottern att klättra ur sin spjälsäng igår morse, så i morse kl 4, satt hon i våran säng, klarvaken & ville leka!!
*DU MÅSTE SKOJA MED MIG!!*
Det roligaste med det hela var ju att, efter nästan 40 min ammande innan hon kom in, hade lilleman äntligen somnat!!
Men, blev ju inte långvarigt efter att hon bråkat till tusen, vägrade sova mera & att sambon & jag sprungit hundra gånger upp & ner i sängen för att lägga tillbaka henne!
Så, när hon väl somnat om, fick jag sova knappt 20 minuter, sen var lilleman vaken igen för att äta, sen sket jag i allt & tog med mig honom upp tills resten av familjen vaknade......
Vet att jag är MEGA gnällig, har ju nyss fått barn, borde ju vara skit glad & lycklig, ÄR jag ju, men nu är orken slut, kroppen har börjat strejka totalt & sömn existerar inte, dessutom börjar sambon jobba i morgon, efter att ha tagit extra pappadagar (dubbeldagar) för att hjälpa mig på dagarna så jag får vila lite i alla fall....ÅNGEST AB inför morgondagen, blir jag själv med barnen, sömnbrist & humöret så långt ner i tårna att det inte ens borde existera :(
Så, borde jag bara sluta vara så himla "stolt" & sluta lyssna mer på andra än mig själv vad gäller min amning?!
Jag vill amma, för det fungerar, men det fungerar inte att amma varannan timme dygnet runt!!
Ska till BVC på tisdag, ska prata med henne, för amma vill jag göra ett tag till, tror jag, men jag vill nog ge honom tillägg också, för så här kan jag inte leva!
Vill må bra & vara en glad nybliven 2 barns mamma, för allt annat fungerar toppen, jag fixar två barn i vardagen galant nu när dottern funnit sig i hela situationen, men då är det hans eviga ätande som dödar glädjen & ja, min kropp & ork till allt.....
Jag behöver råd, är jag dum som börjar ge honom tillägg & ta bort några amningar per dag/natt?!
Alla omkring mig säger hela tiden att " Man ska amma, det är bästa för barnet, var inte så självisk, tänk på barnet i första hand! " så jag vill ju inte ens prata med någon om hur jag tänker & känner, blir bara ledsen & känner mig helt värdooo som mamma.....
SUCK SUCK SUCK.....
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.