Nu är han här
superkatten · 2013-02-24 · 450 visningar
Min berättelse om hur Elijah kom till världen.
Började med att skriva in sig på förlossningen kl 07:30 på tisdag morgon. Ligga i ctg kurva en timme, sedan väntan om besked när operationen skulle ske. Det blev en lång väntan kan jag tala om. Fick tid 12:45 men det drog ut på tiden, pga av det kom in fler akut snitt under dagen.
Klockan 13:10 kommer det in personal, men oj är inte du klar? Nej lixom det är ingen som sagt till. Snabbt blev det. I med kateter, nål i handen och snygg rock..:)
Sedan rullades det i väg till operationen. Där förklarade man precis vad som skulle hända, fick drick det vidrigaste som jag någonsin smakat. Detta var för att naturalisera magsyran om det skulle bli urakut.
In i op salen och mer gulliga männsikor som förklara precis vad de gjorde och vilka de var, samt vilken uppgift.
Sedan kom narkosläkaren och la bedövningen, hej och hå säger jag bara. Ha ha man är stor som ett hus och de vill att man ska rulla i hop sig som en katt. Vilket äventyr...:)
Magen blev tvättad igen med op sprit. Bedövningen satte in och det var time att plocka ut grodan.
14:25 är han född och utplockad, fick se honom innan mannen och barnmorskan gick i väg med honom.
Blev i hop sydd och omplysslad och överflyttad till vanliga sängen igen. Ner till uppvaket. Här blev det en lång väntan för att få se mitt underverk. Ett tag trodde jag att det hade hänt något för att det dröjde så innan min man kom ner med honom. Paniken började komma.
Men så plötsligt så kom dom. Min fina man och min fina pojke. Lyckan att få sittt barn är enorm.
När bedövningen släppt fick jag komma upp till BB, även här blev jag bemött på ett varmt och gulligt sätt.
Det gick bra och jag mådde bra, tills jag på onsdag eftermiddag skulle upp ur sängen. Aj som f.a.n kan jag tala om. Trodde att jag skulle svimma en stund där. Och jag kände att detta kommer aldrig att gå, hur fasiken ska jag ta mig upp ur sängen på natten om jag måste kissa? Men det släppte under natten det onda i snittet.
På torsdagen åkte vi hem, fick dock komma tillbaka i går för att göra en vikt och gulsots mätning. Men allt var otroligt bra. Ska tillbaka i morgon igen för att göra läkarundersökning nummer 2.
Det som känns just nu är att jag inte får göra något. Blir lite frustrerad måste jag säga. Men så tänker jag efter en stund och inser att: Ja men hallå! Det är en stor operation som gjorts och läktiden är en månad. Och jag har ju alla fall inte fått gjort något sedan alla fall i slutet av november.
Började med att skriva in sig på förlossningen kl 07:30 på tisdag morgon. Ligga i ctg kurva en timme, sedan väntan om besked när operationen skulle ske. Det blev en lång väntan kan jag tala om. Fick tid 12:45 men det drog ut på tiden, pga av det kom in fler akut snitt under dagen.
Klockan 13:10 kommer det in personal, men oj är inte du klar? Nej lixom det är ingen som sagt till. Snabbt blev det. I med kateter, nål i handen och snygg rock..:)
Sedan rullades det i väg till operationen. Där förklarade man precis vad som skulle hända, fick drick det vidrigaste som jag någonsin smakat. Detta var för att naturalisera magsyran om det skulle bli urakut.
In i op salen och mer gulliga männsikor som förklara precis vad de gjorde och vilka de var, samt vilken uppgift.
Sedan kom narkosläkaren och la bedövningen, hej och hå säger jag bara. Ha ha man är stor som ett hus och de vill att man ska rulla i hop sig som en katt. Vilket äventyr...:)
Magen blev tvättad igen med op sprit. Bedövningen satte in och det var time att plocka ut grodan.
14:25 är han född och utplockad, fick se honom innan mannen och barnmorskan gick i väg med honom.
Blev i hop sydd och omplysslad och överflyttad till vanliga sängen igen. Ner till uppvaket. Här blev det en lång väntan för att få se mitt underverk. Ett tag trodde jag att det hade hänt något för att det dröjde så innan min man kom ner med honom. Paniken började komma.
Men så plötsligt så kom dom. Min fina man och min fina pojke. Lyckan att få sittt barn är enorm.
När bedövningen släppt fick jag komma upp till BB, även här blev jag bemött på ett varmt och gulligt sätt.
Det gick bra och jag mådde bra, tills jag på onsdag eftermiddag skulle upp ur sängen. Aj som f.a.n kan jag tala om. Trodde att jag skulle svimma en stund där. Och jag kände att detta kommer aldrig att gå, hur fasiken ska jag ta mig upp ur sängen på natten om jag måste kissa? Men det släppte under natten det onda i snittet.
På torsdagen åkte vi hem, fick dock komma tillbaka i går för att göra en vikt och gulsots mätning. Men allt var otroligt bra. Ska tillbaka i morgon igen för att göra läkarundersökning nummer 2.
Det som känns just nu är att jag inte får göra något. Blir lite frustrerad måste jag säga. Men så tänker jag efter en stund och inser att: Ja men hallå! Det är en stor operation som gjorts och läktiden är en månad. Och jag har ju alla fall inte fått gjort något sedan alla fall i slutet av november.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.