Nu är det slut

Så nu är det klart. Jag kommer att bli en ensamstående mamma. Lika bra det känner jag. Tycker att min sambo är helt idiotiskt och jag undrar vad fan det har varit för fel på mig som inte sett det. I flera år har jag hört utav föräldrar och vänner att jag förtjänar bättre. Hur har jag kunnat vara så blind. Jag kan inte fortsätta vara med en man som får mig att må dåligt och som dricker alkohol hela dagarna. Vi hade det jätte bra för några år sedan. Och jag har väl hållt fast vid den han var och blundat för den han blivit. Jag vill härifrån på en gång. Men jag älskar honom. Jag hatar att jag älskar honom. Och nu är jag rädd. Hur ska jag hinna få en lägenhet innan bebisen kommer? Vart ska jag ta vägen? Och hur ska det gå med den ekonomiska biten? Min sambo har varit den som dragit in nästan alla pengar. Jag får bara ca 6000 kr efter skatt. Jag hoppas bara att allt blir bra på något sätt. Kanske kan socialen hjälpa mig. Vill egentligen inte ha hjälp utav dom och hört att de väldigt ofta inte hjälper. Vi får se hur det blir.