Nu är det i alla fall sagt...
Mercedes86 · 2010-05-02 · 401 visningar
Nu är det sagt och gjort och jag har bestämt mig att "fadern" inte ska vara med. Anledning: Jag känner inte att jag klarar av att ha honom där och känna trygghet samtidigt. Mor ska vara med, tyvärr bara hon, eftersom Jonas jobbar. Men han är ett sådant otroligt stöd igenom alla turer med det här, så jag kan inte vara mer än tacksam.
Hur gick det då när jag sa det?
Jo, först konfronterade jag honom vad gällde hans beroende och han blev rasande och drog en ursäkt efter den andra, som inte ens verkade sanna.
Sedan när jag sa att jag inte klarade av att han skulle vara med i rummet men att han gärna fick vara i närheten så att mor lätt kunde hämta honom efteråt så brast något i honom.
Han skrek åt mig, "Hur kan du göra såhär mot mig?", "Hur kan du ta ifrån mig förlossningen?", "Du är så jävla bra på att förstöra mitt liv om och om igen!!!" och "Du är en hemsk människa." I omgångar och med mera...hur dålig kände inte jag mig då?? Som om jag inte har haft otrolig ångest över det här redan innan...
Som vanligt så försökte jag hålla mitt lugn. Mor hörde mig visserligen skrika, när jag blev arg över att han fick för sig att förlossningen bara var om honom. Så då skrek jag, "DET HANDLAR INTE OM DIG, DET HANDLAR OM MIG OCH FRAMFÖRALLT OM ALICE. FATTAR DU INGENTING ELLER?!"
Efter det försökte jag lugna ner mig igen, då jag kände att Alice blev riktigt stressad! Men att ta skit och inte få/kunna säga något tillbaka är riktigt svårt. Jag klarade det även denna gång, så visst är jag stolt över mig själv, men i alla fall.
Jag hatar att inte ha kontroll och att inte kunna prata sansat. Vilken pärs!
Efter en timmes prat i telefon så avslutade han i alla fall med ett konstigt hot. "Ja, jag hade kunnat göra det här mycket svårare för dig, bara så att du vet."
Vad menas med det?
Hur som helst. Nu är jag glad att det är över och att hela min familj fick höra, i omgångar,(medan de kom in för att trösta och höra så att jag mådde bra), vilken skit han kan vara ibland.
Även om det inte hjälper någon. Hoppas verkligen allt annat går smidigt i morgon.
Förhoppningsvis igångsättning och så håller jag tummarna för min far som ska göra hjärnröntgen samtidigt då de tror att han har en tumör. (SUCK)
Nej, nu ska jag gå ut och äta lite kvällsmat med Jonas på balkongen och njuta av den inte så varma vårkvällen!
I morgon kanske vi är tre!
Jag, en skit i rymden som kände mig som en skit tidigare i dag...
//M...hoppas på en kanondag i morgon...
Hur gick det då när jag sa det?
Jo, först konfronterade jag honom vad gällde hans beroende och han blev rasande och drog en ursäkt efter den andra, som inte ens verkade sanna.
Sedan när jag sa att jag inte klarade av att han skulle vara med i rummet men att han gärna fick vara i närheten så att mor lätt kunde hämta honom efteråt så brast något i honom.
Han skrek åt mig, "Hur kan du göra såhär mot mig?", "Hur kan du ta ifrån mig förlossningen?", "Du är så jävla bra på att förstöra mitt liv om och om igen!!!" och "Du är en hemsk människa." I omgångar och med mera...hur dålig kände inte jag mig då?? Som om jag inte har haft otrolig ångest över det här redan innan...
Som vanligt så försökte jag hålla mitt lugn. Mor hörde mig visserligen skrika, när jag blev arg över att han fick för sig att förlossningen bara var om honom. Så då skrek jag, "DET HANDLAR INTE OM DIG, DET HANDLAR OM MIG OCH FRAMFÖRALLT OM ALICE. FATTAR DU INGENTING ELLER?!"
Efter det försökte jag lugna ner mig igen, då jag kände att Alice blev riktigt stressad! Men att ta skit och inte få/kunna säga något tillbaka är riktigt svårt. Jag klarade det även denna gång, så visst är jag stolt över mig själv, men i alla fall.
Jag hatar att inte ha kontroll och att inte kunna prata sansat. Vilken pärs!
Efter en timmes prat i telefon så avslutade han i alla fall med ett konstigt hot. "Ja, jag hade kunnat göra det här mycket svårare för dig, bara så att du vet."
Vad menas med det?
Hur som helst. Nu är jag glad att det är över och att hela min familj fick höra, i omgångar,(medan de kom in för att trösta och höra så att jag mådde bra), vilken skit han kan vara ibland.
Även om det inte hjälper någon. Hoppas verkligen allt annat går smidigt i morgon.
Förhoppningsvis igångsättning och så håller jag tummarna för min far som ska göra hjärnröntgen samtidigt då de tror att han har en tumör. (SUCK)
Nej, nu ska jag gå ut och äta lite kvällsmat med Jonas på balkongen och njuta av den inte så varma vårkvällen!
I morgon kanske vi är tre!
Jag, en skit i rymden som kände mig som en skit tidigare i dag...
//M...hoppas på en kanondag i morgon...
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.