Nu är det gjort....
heleena84 · 2013-07-18 · 414 visningar
Igår var det äntligen dags för skrapningen. Känns som jag väntat på det en evighet, mest för att jag vill har det gjort så jag kunde gå vidare.
Det vai i fredags det blev bekräftat missfall, då hade jag haft mindre blödningar i tre dagar. Enling min BM var det inget jag skulle oroa mig för, men jag kände på mig att något var fel och rinde därför gyn och hade tur att få komma dit direkt. Där konstaterades att jag var ofostrigt gravid. Något jag aldrig hört talas om och hade ganska svårt att förstå vad det innebar och ska jag vara helt ärlig är det knappt jag förstår nu heller....
Men för att bli av med det som fanns kvar i magen fick jag då välja mellan tabeltter som skulle göra att kroppen själv skulle ta hand om det via en kraftig blödning eller en kírurgisk skrapning. Jag och sambon var överens om att skrapning passade oss bäst. Fick då en tid 17/7 kl 14.45...
Så igår vad det då dags att åka tillbaka till sjukhuset. Vi var där i god tid och jag anmälde mig i receptionen. Fick vänta ett tag på en sköterska som tog emot mig och gav mig några tabletter som jag skulle ta omgående. Där blev jag även tvungen att säga hej då till min sambo som ej fick vara med under operationen....
Jag fick gå en i ett omklädningsrum och sätta på mig sjukhuskläder och sedan sätta mig och vänta i ett väntrum. Naturligvis blev allt försenat.... Men ca 10 minuter eftre avstatt tid kom en läkare. En äldre man, väldigt lugn och samlad och en stor dos humor! Han berattade lite snabbt om ingreppet och undrade om jag hade några frågor. Jag svarade bara att jag vill få allt avklarat nu.... Så vi gick in i operationsrummet, där var det massor med sköterskor, iaf över 5 stycken! Jag fick lägga mig på bänken, som liknade en förlossningsbädd. Sen satte de i en kanyl i armen och sövde ner mig. Då var klockan ca. 14.55.
15.20 öppnade jag ögonen fösta gången på uppvaket, kände mig väldigt trött så halvsov 30-40 minuter till innan jag kände mig riktigt vaken. Då rullades jag över i ett annat rum där jag fick lite fika och utföra ett toalettbesök. Vid 16.30 kunde jag skrivas ut. Kände ingeting efter ingreppet, ingen smärta och bara lite blod.
Men jag var jättetrött hela kvällen, somnade redan vid 19.00-tiden och sov hela natten. Idag känns allt mycket bättre. Blöder nästan ingenting och är bara allmänt lättad över att denna resan äntligen har fått ett avslut.
Nu skall jag bara slappna av och njuta av sommaren och min underbar dotter och resten av familjen.
Det har varit en jobbig och omtumlande resa, som jag hoppas slippa uppleva igen och jag sörjer verkligen med er som fått uppleva detta. Men livet måste gå vidre och jag är säker på att det finns en mening med allt som händer och sker... Men meningen med ett missfall kommer jag nog aldrig förstå :(
Ta väl hand om varandra därute <3 <3<3
Det vai i fredags det blev bekräftat missfall, då hade jag haft mindre blödningar i tre dagar. Enling min BM var det inget jag skulle oroa mig för, men jag kände på mig att något var fel och rinde därför gyn och hade tur att få komma dit direkt. Där konstaterades att jag var ofostrigt gravid. Något jag aldrig hört talas om och hade ganska svårt att förstå vad det innebar och ska jag vara helt ärlig är det knappt jag förstår nu heller....
Men för att bli av med det som fanns kvar i magen fick jag då välja mellan tabeltter som skulle göra att kroppen själv skulle ta hand om det via en kraftig blödning eller en kírurgisk skrapning. Jag och sambon var överens om att skrapning passade oss bäst. Fick då en tid 17/7 kl 14.45...
Så igår vad det då dags att åka tillbaka till sjukhuset. Vi var där i god tid och jag anmälde mig i receptionen. Fick vänta ett tag på en sköterska som tog emot mig och gav mig några tabletter som jag skulle ta omgående. Där blev jag även tvungen att säga hej då till min sambo som ej fick vara med under operationen....
Jag fick gå en i ett omklädningsrum och sätta på mig sjukhuskläder och sedan sätta mig och vänta i ett väntrum. Naturligvis blev allt försenat.... Men ca 10 minuter eftre avstatt tid kom en läkare. En äldre man, väldigt lugn och samlad och en stor dos humor! Han berattade lite snabbt om ingreppet och undrade om jag hade några frågor. Jag svarade bara att jag vill få allt avklarat nu.... Så vi gick in i operationsrummet, där var det massor med sköterskor, iaf över 5 stycken! Jag fick lägga mig på bänken, som liknade en förlossningsbädd. Sen satte de i en kanyl i armen och sövde ner mig. Då var klockan ca. 14.55.
15.20 öppnade jag ögonen fösta gången på uppvaket, kände mig väldigt trött så halvsov 30-40 minuter till innan jag kände mig riktigt vaken. Då rullades jag över i ett annat rum där jag fick lite fika och utföra ett toalettbesök. Vid 16.30 kunde jag skrivas ut. Kände ingeting efter ingreppet, ingen smärta och bara lite blod.
Men jag var jättetrött hela kvällen, somnade redan vid 19.00-tiden och sov hela natten. Idag känns allt mycket bättre. Blöder nästan ingenting och är bara allmänt lättad över att denna resan äntligen har fått ett avslut.
Nu skall jag bara slappna av och njuta av sommaren och min underbar dotter och resten av familjen.
Det har varit en jobbig och omtumlande resa, som jag hoppas slippa uppleva igen och jag sörjer verkligen med er som fått uppleva detta. Men livet måste gå vidre och jag är säker på att det finns en mening med allt som händer och sker... Men meningen med ett missfall kommer jag nog aldrig förstå :(
Ta väl hand om varandra därute <3 <3<3
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.