Nu är det dags att dela med sig.. Jag har vaginism...

Har inte skrivit här innan, men de är så förbaskat skojj att läsa om alla som är längre gångna och se va man har att vänta. Vi val på rul för två veckor sedan o blev tillbakaflyttad ett par dagar vilket jag själv inte tror stämmer. Vet precis vilka dagar jag haft ägglossning eftersom att vi försökt ett bra tag.

Jag har sedan tre år sedan haft vaginism. En psykisk sjukdom som det inte talas någonting om, och nu vill jag hjälpa tjejer som sitter i samma sits som jag. Tänkte jag skulle börja här för att prata om de är inget jag vågat gjort tidigare. Än så länge känner jag inte att jag är mogen att berätta hur allt startade, de får bli en senare historia.

I ett års tid försökte jag och min fantastiska sambo skaffa barn men misslyckades av en helt annan orsak än va de flesta gör. Ett barn kunde inte bli till, så kan ni säkert räkna ut resten själva... Nu när jag går in i min 22a vecka och är sjukskriven för foglossning och har mycke tid, är de dags att ägna tid åt att hjälpa andra. Samtidigt som jag är livrädd för förlossningen då jag endast genomfört en fungerande gynundersökning och är livrädd för allt som har med sånt att göra, behöver jag stöd och pepp ing från er.

Detta är början av lite av mig, hoppas jag inte tråkar ut er. Ska fortsätta skriva ett tag och se respons. Tänk om den blir tvärt emot vad jag tänkt, jag kanske inte är ensam?