Nojig…

Jag som föra veckan kände mig så stark!

Inte alls nojig. Jag var tuff!

Behövde inte alls vara rädd sek innan jag vrt klar på toa för uppleva rädslan av att se blod i toan lr i trosan. Blod är ju ofta begynnelsen till ett missfall.

Men trots att helgen vrt super på alla plan och att jag mått kanon bra så kryper ångesten försiktigt på. Har inget illamående och ingen trötthet. Borde ju vara toppen!

Men har jag ändå nojjat mig till och från.

”Men är det inte blod jag känner i trosorna nu”

”Brösten spänner inte lika mycket, oj oj”

Jag hade ju intalat mig själv att inte räkna dagar och veckor. Utan fokusera på att vara glad och lycklig över att bara vara GRAVID!

Mitt första del mål är ju midsommar. Bara gravid fram till midsommar!

Har jag klarat mig dit då är jag nästan säker på att jag ror hem detta. Och åter blir mamma i dec/jan J

I vanliga fall hade jag sagt som nu i mitten på maj, ”men herre gud det är snart midsommar” vad skall vi vara och göra?

Nu vet jag vart och vad vi skall göra och det är 7 långa veckor till midsommar =(

Vad göra.. jag vill inget annat än att kunna slappna av!