ni svävade upp mot det blå

Det var en Fredag natten hade varit så tung
vi tänkte ha fredagsmys vi hade hyrt film och köpt gott men lillemans ersättning var slut ni åkte för att köpa den ni pussade mig hejdå och aaron log mot mig jag tyckte tiden dröjde men jag ställde mig och diskade tänkte inte mer på det när det hade gått två timmar ringde jag till din pappas mobil men jag fick inge svar efter tre timmar kommer min mamma och polisen hem till mig jag blir så orolig så det går inte att beskriva min mamma säger att jag ska sätta mig ner då får jag panik och redan då flyger mina tårar och hon säger annica aaron och simon är borta gud har hämtat dom jag trillar ihop ligger bara och skakar och gråter i soffan får inte fram ett ord min mamma säger att jag ska följa med dom hem direkt vilket jag gör är så chockad så vet inte ens vad jag heter det känns så konstigt när jag låser dörren och kommer ut i friska luften det blåser och regnar jag ställer mig och kollar upp mot himlen mamma tar en helt annan väg hem till sig inte den hon brukar då frågar jag hur gick det till varför det är det enda jag får fram hon säger att det är en annan bil som kört in i dom så dom flög av vägen in i ett träd jag säger var är dom nu hon säger dom är på sjukhuset ambulansen har precis hämtat dom jag förstår inte jag förstår än inte jag vet inte hur mycket jag gråter funderar om inte mina tårar borde vara slut snart jag kan knappt äta eller dricka vill inte ens resa mig från sängen alla minnen på dom tre veckorna din far och jag tänkte precis gifta oss det enda jag har kvar är era saker och vår katt jag tänker många gånger att det är mitt fel fast det inte är det hade jag ammat hade det inte hänt vila i frid kommer föralltid älska er önskar att jag kunde göra allt ogjort och bara pussa er se era vackra ögon rip..

(försöker inte beklaga mig så skippa dumma kommentarer det finns ingeting hemskare som kan hända skriver av mig för det känns bäst)