Nervös...
Empalizer · 2013-06-30 · 317 visningar
Okej, imorgon är första mötet för inskrivning hos barnmorska.
Mina första tankar är kommer folk dömma mig och min kille för att vi är unga. Vi båda fyller 20 i höst. Sen jag blev gravid så har abort aldrig varit något som jag skulle kunna göra. Jag är inte emot det, men jag skulle bara inte kunna göra det. Samtidigt som jag tänker om någon kommer dömma oss så tänker jag att vi är ändå alla i samma situation. Vi är gravida, alla vi som är samma rum. Sen tänker jag är det någon jag känner som är där, eftersom jag inte riktigt har berättat än för nära och kära även om dom misstänker saker.
Jag är den första i min umgängeskrets som är gravid och ingen av dom vet heller så jag kan inte prata med dom om hur jag känner och hur jag kan göra eller ska göra osv. Men någon måste vara den första. Folk i min ålder vet jag kommer börja snacka bakom ryggen, och det får dom gärna göra, de kan tycka att jag är dum men jag klarar mig bra utan att festa och massa sånna saker. Jag vet att när den lilla väl är ute så kommer jag vara lyckligast på denna jord även om jag vet att det kommer vara tufft i början då både jag och min kille precis har startat eget företag. Så ekonomin ligger väl kanske inte så jättebra till men jag vet att våra familjer kommer hjälpa oss i vårt och torrt.
Många av er kanske tänker varför jag skriver ut det här, men jag har ingen annan att dela mina tankar med än så länge. Jag vill veta att vår bebis mår bra innan jag berättar för dom runt omkring. Fram tills dess får ni stå ut med mina tankar och kanske dela någon tanke eller om ni har någon lösning på mina tankar.
På onsdag blir det ett personligt möte med BM och det känns lite bättre än inför imorgon, men är nervös inför båda möterna ändå, självklart hoppas jag på att allt går bra :)
Mina första tankar är kommer folk dömma mig och min kille för att vi är unga. Vi båda fyller 20 i höst. Sen jag blev gravid så har abort aldrig varit något som jag skulle kunna göra. Jag är inte emot det, men jag skulle bara inte kunna göra det. Samtidigt som jag tänker om någon kommer dömma oss så tänker jag att vi är ändå alla i samma situation. Vi är gravida, alla vi som är samma rum. Sen tänker jag är det någon jag känner som är där, eftersom jag inte riktigt har berättat än för nära och kära även om dom misstänker saker.
Jag är den första i min umgängeskrets som är gravid och ingen av dom vet heller så jag kan inte prata med dom om hur jag känner och hur jag kan göra eller ska göra osv. Men någon måste vara den första. Folk i min ålder vet jag kommer börja snacka bakom ryggen, och det får dom gärna göra, de kan tycka att jag är dum men jag klarar mig bra utan att festa och massa sånna saker. Jag vet att när den lilla väl är ute så kommer jag vara lyckligast på denna jord även om jag vet att det kommer vara tufft i början då både jag och min kille precis har startat eget företag. Så ekonomin ligger väl kanske inte så jättebra till men jag vet att våra familjer kommer hjälpa oss i vårt och torrt.
Många av er kanske tänker varför jag skriver ut det här, men jag har ingen annan att dela mina tankar med än så länge. Jag vill veta att vår bebis mår bra innan jag berättar för dom runt omkring. Fram tills dess får ni stå ut med mina tankar och kanske dela någon tanke eller om ni har någon lösning på mina tankar.
På onsdag blir det ett personligt möte med BM och det känns lite bättre än inför imorgon, men är nervös inför båda möterna ändå, självklart hoppas jag på att allt går bra :)
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.