Nej, nej, nej.....:( Det var ju inte så här det skulle bli..
tesschen · 2012-06-29 · 620 visningar
Nästan hela min graviditet har jag kunnat glädjas med några andra vänner som när allt kom omkring skulle ha nästan samtidigt som mig. :) En som väntar på bebis i detta nu, en i september o en i oktober. Själv ska jag ha i augusti. har varit helt underbart o veta att jag kommer att ha människor omkring mig som är i samma läge som mig.....
Nu blev det inte riktigt som jag tänkt mig.
De som var beräknade i september fick förra veckan åka in till sjukhuset då vattnet gick. visst, oron fanns där, ,men eftersom de nu var under sjukhusvård så kände man sig ganska trygg. hennes kropp återproducerade fostervatten o navelsträngen levererade till fostret som den skulle. Ultraljud varannan dag o sängliggande. Allt såg ut som frid o fröjd.....tills igår förmiddag.
Då valde lille Sebastian att komma ut....med följd att han inte klarade sig...
Vi fick beskedet igår kväll....och den sorgen vi kände, o fortafarande känner är enorm!! Det är svårt att ta in, det var ju inte så här det skulle sluta. Han skulle ju visserligen komma ut tidigare, det förstod man ju, men han skulle ju klara sig.....hon hade precis gått in i v.29 så oddsen var ju på deras sida... Detta fanns inte....våra barn skulle ju växa upp ihop, bli bästa vänner precis som deras pappor är...
Känns som om det är ngn form av förbannelse som ligger över oss. Det har nämligen en pojk hemma på två år. När hon var gravid med honom väntade jag också barn. Deras son är född i mars, vi skulle ha i april.....vi fick missfall.
Denna gång ska vi ha i augusti o de i september....de fick missfall....känns som om det inte är meningen att vi ska få barn samtidigt.....
Sorgen är stor.....Det var ju inte så här det skulle sluta.....:( <3
Nu blev det inte riktigt som jag tänkt mig.
De som var beräknade i september fick förra veckan åka in till sjukhuset då vattnet gick. visst, oron fanns där, ,men eftersom de nu var under sjukhusvård så kände man sig ganska trygg. hennes kropp återproducerade fostervatten o navelsträngen levererade till fostret som den skulle. Ultraljud varannan dag o sängliggande. Allt såg ut som frid o fröjd.....tills igår förmiddag.
Då valde lille Sebastian att komma ut....med följd att han inte klarade sig...
Vi fick beskedet igår kväll....och den sorgen vi kände, o fortafarande känner är enorm!! Det är svårt att ta in, det var ju inte så här det skulle sluta. Han skulle ju visserligen komma ut tidigare, det förstod man ju, men han skulle ju klara sig.....hon hade precis gått in i v.29 så oddsen var ju på deras sida... Detta fanns inte....våra barn skulle ju växa upp ihop, bli bästa vänner precis som deras pappor är...
Känns som om det är ngn form av förbannelse som ligger över oss. Det har nämligen en pojk hemma på två år. När hon var gravid med honom väntade jag också barn. Deras son är född i mars, vi skulle ha i april.....vi fick missfall.
Denna gång ska vi ha i augusti o de i september....de fick missfall....känns som om det inte är meningen att vi ska få barn samtidigt.....
Sorgen är stor.....Det var ju inte så här det skulle sluta.....:( <3
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.