Neeej!

Idag tänker jag inte försöka låta glad ens, sluta läsa eller bli deppiga ;)

Så fruktansvärt irriterad idag, skulle kunna packa min lilla Hello KItty väska, hoppa i mina nya SNOGG stövlar, ta min dotter under armen & bara dra, så långt det bara går, bort från det här jääääävlans livet!!

Så förbannad på min sambo så det går inte ens att sätta ord på hur det känns inombords.

Ledsen, arg, förbannad, pist, besviken, sorgsen, övergiven ja allt som går att känna, känner jag för tillfället, tack vare HAN!

Han har varit ledig från dagen före julafton & kommer vara ledig till den 9 januari, JIPPIE tyckte jag då i ett tidigare inlägg här.

JIPPIE? I helvete heller, det är mera SUGER är JIPPIE!

Har vi utnyttjat dom dagarna som varit på den här ledigheten?!

Nej, inte det minsta & det är där det stör mig nått så oerhört mkt!

Har vi gjort nått, har vi bara gjort saker som HAN har velat göra, alltså bilgrejer BARA.

& dessutom har vi haft hans bästa kompis hos oss varje dag sedan dagen före julafton, undantag julafton.

Tycker det är jätte roligt att ha honom här, älskar honom till max :D

MEN, när sambon gjort mer med sin bästa vän än med sin familj på snart 1 vecka, blir man ju liiiite på krigsstigen, ialf jag!!

Kul kul liksom, när man väl gör nått är han med, & gör vi inget, gör sambon nått med honom som tar hela dagarna dessutom :S

Neee, jag börjar bli skapligt less, än en gång på det här jävla livet!

Snart spelar inget annat någon roll, bara jag får vara lycklig, glad & känna mig älskad & få umgås med min sambo som den familj vi faktiskt skapat, BÅDA två, inte bara jag.........

Men, som vanligt, går det inte att prata ett ord allvar med honom, det hela slutade med att jag skrek att from nu gör vi som han vill, HAN GÖR SITT & JAG GÖR MIG, får se hur jävla länge jag stannar här!

Oki var det enda han sa & gick, återigen, ut för att skruva på den där förbannande bilfan.....

Kvar sitter jag & gråter med våran dotter i famnen, som alltid :(

Tycker inte synd om mig själv, är ingen sån person, men när gränsen är nådd, blir gråten enda trösten för mig, enda jag kan göra så det känns bättre sen & efteråt, ger jag mig fan på att inte visa honom den svagheten, utan jag blir starkare än någonsin & låtsas heelt oberörd av det som just hänt inför honom, som om jag inte bryr mig, PRECIS SOM HAN.......

Vem som mår mest dåligt av min metod " ge tillbaka med samma medicin" är nog jag, så den funkar nog inte så speciellt bra, egentligen....mer än att jag känner mig stark för stunden.........

Men innerst inne känner jag mig så himla ensam, han förstår inte & verkar inte vilja det heller, som om jag vore ett stort hot vad gäller han & hans bilar, att jag är den enda som kan ta död på det "dom" har.....vet inte, mår bara piss & vet inte riktigt hur jag ska göra för att få honom att förstå.....

Hans ursäkt när han frågar varför jag är så sur & bara sitter vid tvn?

& jag svarar att han bara är ute & skrvar så va fan ska jag göra liksom?

Då säger han att JAG inte vill göra nått, hittar inte på nått vi kan göra tillsammans, därför han går ut & skruvar, BULLSHIT säger jag, ren jävla BULLSHIT!!

GAAH!

Jag blir galen på det här, snart skiter jag i att jag faktiskt älskar honom, har en underbar dotter med honom & snart en till, snart drar jag härifrån............

Fan, jag kan inte bli mer än lyckligare av att lämna det här bakom mig, känns det som just nu, hur jag skulle må om jag verkligen gjorde det, tänker jag inte ens analysera nu....

Han är den jag vill leva mitt liv med, tills jag dör!!

VIll ha min underbara familj med honom, vårat hus, våra framtidsplaner, allt vill jag dela med honom, men HAN gör det så himla SVÅRT att vilja gör det.....han fattar inte & det gör mig så ledsen, han förstår inte, absolut inte att det är HAN som driver mig till vansinne & att varje gång vi bråkar om det, dör lite av allt inom mig för honom, lite lite i taget & det är HANS fel!!

Nee, nu ska jag ta hand om min lilla tös, hon vaknade nyss & myser nere i soffan med mig nu :)

Utan henne, vet jag inte vad jag skulle göra!!!!!!!