Näven i bordet.
Ullko · 2012-11-17 · 364 visningar
Hej - Vilken intensiv dag/dagar det varit...puuh!
Just nu sitter jag bara å väntar på att boken från legimus ska laddas ner, den var långsam, 10% kvar!
Igår kom mamma och pappa hit ifrån sthlm. De har varit urmysigt och jag som blivit så mammig sen jag blev gravid är jättelycklig att henne här <3
Pappa är här med och hjälper oss att installera ny toalettstol. Tre besök på Coop Bygg har det blivit för att alla saker ska finnas, för när min far gör något så görs det ordentligt om så hela huset rasar så kommer toalettstolen stå fast!
Så igår då inträdde ett litet missförstånd. Pappa hade erbjudit sig att bjuda oss på lördagsmiddag på ett uteställe, det gällde då för mig och min syster som bor i närheten. Detta verkade inte falla i så god jord... vet inte varför dock. Tycker att det känns oförskämt att tacka nej när det erbjuds?
- Så då skulle mamma bara ringa till min syster igår å få tag på henne.
Hon försökte ringa ifrån sin telefon men de kom inte fram några signaler, det var helt tyst. Då försökte jag ringa. Ringde två gånger rätt länge utan resultat. Sen sms:ade mamma istället och frågade om morgondagen - DÅ får hon ett riktigt taskigt sms där min syster skrev att hon kunde inte hålla på och ringa när hon var på jobbet (hon jobbar med kor) OCH det stressade korna och det kunde hänt en hemsk olycka (- Snacka om att kasta onödig skit när det hade räckt att svara: "Är på jobbet")
- Så det slutade med att mamma blev ledsen och sårad och jag tröstade.
Idag, imorse ringde hon min syster och då lät det som att de bara skulle glömma allt enligt min syster - Jag blev hormonstinn och irriterad och tyckte att man kan be om ursäkt om man sårat någon.
Så i eftermiddags sms jag min syster och sa att hon åtminstone kunde be mamma om ursäkt för hon hade gjort henne ledsen. Fick tillbaka: Det tänker jag inte alls det!
- Detta är en syster som är 4 år äldre än mig, men just då tyckte jag hon betedde sig som 4år. Jag skrev tillbaka att jag tycker de är ren hyfs att be om ursäkt om man sårat någon OAVSETT
Så ringde min syster och hon pratade lite med mig och sedan med mamma och de pratade en stund och hon skyllde det mesta på mamma vilket resulterade i att mamma bad henne om ursäkt. Då gick det hus-i-helvete för mig, jag slog näven i bordet och sa högt: Du ska fan inte be henne om ursäkt. Hon ska be dig!
Sen gick jag upp och böla en stund - För när jag blir arg så gråter jag, fastän jag inte är ledsen utan bara ARG
Så sen vet jag inte vad de två kom fram till. Men själv jag alldeles slut i huvudet och jag kände att dels så behöver man inte bråka med mamma obefogad, för hon är känslomänniska och vi barn vet exakt vad vi ska säga för att såra (som det skulle varit hennes fel att de kunde hänt en olycka med korna, det är oschysst att ens lägga ett sånt ansvar på en oskyldig person) Sen tycker jag det är onödigt att bråka när de åkt ner till oss för att umgås och allt bara ska verka besvärligt och jobbigt. OCH så tycker jag att man ber om ursäkt när man varit dum! - Det verkade som att mamma fått sin ursäkt sen, så då är jag nöjd.
Men min mamma bråkar man bara inte med! Speciellt inte nu när hon är en av de viktigaste personerna i mitt liv när jag själv går och bär på en bebis. Då blir det känsloladdat. Så med det sagt så ska jag nu gå och vila en stund på sängen och så åker vi väl ut och äter sen bara vi fyra; mamma, pappa, jag och sambon <3
Just nu sitter jag bara å väntar på att boken från legimus ska laddas ner, den var långsam, 10% kvar!
Igår kom mamma och pappa hit ifrån sthlm. De har varit urmysigt och jag som blivit så mammig sen jag blev gravid är jättelycklig att henne här <3
Pappa är här med och hjälper oss att installera ny toalettstol. Tre besök på Coop Bygg har det blivit för att alla saker ska finnas, för när min far gör något så görs det ordentligt om så hela huset rasar så kommer toalettstolen stå fast!
Så igår då inträdde ett litet missförstånd. Pappa hade erbjudit sig att bjuda oss på lördagsmiddag på ett uteställe, det gällde då för mig och min syster som bor i närheten. Detta verkade inte falla i så god jord... vet inte varför dock. Tycker att det känns oförskämt att tacka nej när det erbjuds?
- Så då skulle mamma bara ringa till min syster igår å få tag på henne.
Hon försökte ringa ifrån sin telefon men de kom inte fram några signaler, det var helt tyst. Då försökte jag ringa. Ringde två gånger rätt länge utan resultat. Sen sms:ade mamma istället och frågade om morgondagen - DÅ får hon ett riktigt taskigt sms där min syster skrev att hon kunde inte hålla på och ringa när hon var på jobbet (hon jobbar med kor) OCH det stressade korna och det kunde hänt en hemsk olycka (- Snacka om att kasta onödig skit när det hade räckt att svara: "Är på jobbet")
- Så det slutade med att mamma blev ledsen och sårad och jag tröstade.
Idag, imorse ringde hon min syster och då lät det som att de bara skulle glömma allt enligt min syster - Jag blev hormonstinn och irriterad och tyckte att man kan be om ursäkt om man sårat någon.
Så i eftermiddags sms jag min syster och sa att hon åtminstone kunde be mamma om ursäkt för hon hade gjort henne ledsen. Fick tillbaka: Det tänker jag inte alls det!
- Detta är en syster som är 4 år äldre än mig, men just då tyckte jag hon betedde sig som 4år. Jag skrev tillbaka att jag tycker de är ren hyfs att be om ursäkt om man sårat någon OAVSETT
Så ringde min syster och hon pratade lite med mig och sedan med mamma och de pratade en stund och hon skyllde det mesta på mamma vilket resulterade i att mamma bad henne om ursäkt. Då gick det hus-i-helvete för mig, jag slog näven i bordet och sa högt: Du ska fan inte be henne om ursäkt. Hon ska be dig!
Sen gick jag upp och böla en stund - För när jag blir arg så gråter jag, fastän jag inte är ledsen utan bara ARG
Så sen vet jag inte vad de två kom fram till. Men själv jag alldeles slut i huvudet och jag kände att dels så behöver man inte bråka med mamma obefogad, för hon är känslomänniska och vi barn vet exakt vad vi ska säga för att såra (som det skulle varit hennes fel att de kunde hänt en olycka med korna, det är oschysst att ens lägga ett sånt ansvar på en oskyldig person) Sen tycker jag det är onödigt att bråka när de åkt ner till oss för att umgås och allt bara ska verka besvärligt och jobbigt. OCH så tycker jag att man ber om ursäkt när man varit dum! - Det verkade som att mamma fått sin ursäkt sen, så då är jag nöjd.
Men min mamma bråkar man bara inte med! Speciellt inte nu när hon är en av de viktigaste personerna i mitt liv när jag själv går och bär på en bebis. Då blir det känsloladdat. Så med det sagt så ska jag nu gå och vila en stund på sängen och så åker vi väl ut och äter sen bara vi fyra; mamma, pappa, jag och sambon <3
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.