Nått kul mitt i allt :-)

Ja nu har den västa besvikelsen över de negativa beskedet laggt sig och jag och sambon har verkligen bestämt oss för att prova på allvar att få en liten knodd. Det gör mig väldigt lycklig att han också vill (visste att han vill ha barn men han har visat både att han vill och att han vill vänta. Tror han varit osäker på om jag verkligen vill). Så i går frågade han mig om jag ville skaffa abrn och minen han fick då jag sade rakt ut att ja det vill jag... Jag har som sagt alltid sagt tvärt nej till barn innan och förrut (tidigare in förhållandet så har jag varit tveksam också men sedan jag flytatde in till honom finns det inga tvivel). Efter att ha pratat en lång stund då han kommit hem från jobbet och sedan då vi gått och laggt oss så är både han och jag tvärsäker på att vi vill prova nu :-)

Sedan har jag tagit fram vågen igen och jag går sakta men säkert nedåt i vikten och blir allt gladare för varje kilo som försvinner. Innan jag träffade min sambo och under första tiden i förhållandet hade jag gått ner ca 23 kg på ganska kort tid. Sedan stannade vikten upp ett hallvår eller så sedan försvann några kilo till och nu är det ca 30 kg jag gått ner, Visst behöver gå ner 10 - 15 kg till för att hamna inom de "normala" BMI men att för 3 år sedan vara inne på att operera magen för att kunna gå ned i vikt till att ha gjort det utan operation och gå ned sakta i vikt. Känns så underbart! Ju mer jag gå ner i vikt desto lättare borde jag få att bli gravid eftersom övervikt (fetma i mitt fall) kan minska chanserna till att bli gravid. Ska verkligen göra ett nytt försk till att gå ned i vikt igen (utan överdriva metoder utan lägga om kosten och motionera mer). Ska börja gå längre sträckor igen (längre än jag redan gör) med min buffel till hund och kanske (det ligger en bit in i framtiden) försöka börja springa lite både för egen del och för att drenera lite energi från jycken :-)