När vi bestämde oss...
Andy1 · 2013-10-31 · 347 visningar
Jahopp, vad ska man skriva här då? Vart ska man börja?
Kan börja med att berätta, när vi bestämde oss för att skaffa barn.
Jag minns det, det var nyårsafton 2012. Efter tolv snåret så kysser vi varandra (sambon och jag) och välkomnar det nya året 2013.
Han sitter ner vid middagsbordet, och jag står upp och vi tittar på varandra. Han tar tag i min hand och tittar upp mot mig. Säger bara en mening - "Kan du inte ge mig en baby"?
Jag minns att jag tänkte till någon sekund och svarade då - Ja, varför inte?
Vi har varit tillsammans i snart 9 år i januari 2014. Jag har känt att jag inte varit redo, vill utbilda mig, ha en fast anställning, större lägenhet och körkort.
Men, ska jag tänka så hela tiden, så kommer det bara att skjutas på bara. "Man ska alltid.." Egentligen är det bara att köra på, blir man med barn så tar man det därifrån. Det löser sig alltid. Sambon har alltid haft ett bra jobb med fast anställning, så för honom så löser det sig. (Ur ekonomiskt perspektiv)
Men jag hade då inte fast anställning, och hade inte körtkort o bla bla bla.
Så jag hade p-stav 2012, då jag inte ville bli med barn under tiden som jag pluggade och skulle då ut i arbetslivet.
Men jag tog ut det 2013-01, och har försökt sen dess. Har hört att kroppen behöver komma igång efter hormonerna man fått i sig, vad gäller p-piller, p-stav m.m
Jag har testat med clearblue digitala ägglossning, och det händer inget.
Vi har sagt att blir det inte innan årsskiftet, så ska vi kolla upp oss i januari 2014.
Erkänner, att jag är livrädd...
Kan börja med att berätta, när vi bestämde oss för att skaffa barn.
Jag minns det, det var nyårsafton 2012. Efter tolv snåret så kysser vi varandra (sambon och jag) och välkomnar det nya året 2013.
Han sitter ner vid middagsbordet, och jag står upp och vi tittar på varandra. Han tar tag i min hand och tittar upp mot mig. Säger bara en mening - "Kan du inte ge mig en baby"?
Jag minns att jag tänkte till någon sekund och svarade då - Ja, varför inte?
Vi har varit tillsammans i snart 9 år i januari 2014. Jag har känt att jag inte varit redo, vill utbilda mig, ha en fast anställning, större lägenhet och körkort.
Men, ska jag tänka så hela tiden, så kommer det bara att skjutas på bara. "Man ska alltid.." Egentligen är det bara att köra på, blir man med barn så tar man det därifrån. Det löser sig alltid. Sambon har alltid haft ett bra jobb med fast anställning, så för honom så löser det sig. (Ur ekonomiskt perspektiv)
Men jag hade då inte fast anställning, och hade inte körtkort o bla bla bla.
Så jag hade p-stav 2012, då jag inte ville bli med barn under tiden som jag pluggade och skulle då ut i arbetslivet.
Men jag tog ut det 2013-01, och har försökt sen dess. Har hört att kroppen behöver komma igång efter hormonerna man fått i sig, vad gäller p-piller, p-stav m.m
Jag har testat med clearblue digitala ägglossning, och det händer inget.
Vi har sagt att blir det inte innan årsskiftet, så ska vi kolla upp oss i januari 2014.
Erkänner, att jag är livrädd...
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.