När ilskan har lagt sig

När dimman har lättat och de starka orden inte längre brinner i husets väggar känns klumpen i magen lite mindre. När man får förklara sig och öppna sitt hjärta kommer mycket förståelse. Vi är varandras själsfrände och jag tror att detta ställer till det för oss. Vi är båda rädda för att förlora varandra. Efter i helgen känns det som om vi är lite starkare. Jag går in i vecka sex och känner mig lite säkrare, lite lugnare. Nästa tisdag är det inskrivning på mvc och jag antar att det då kommer kännas lite mer verkligare. Tänk sen när man vågar börja berätta för nära och kära om miraklet som kommer hända i oktober. Vi ska ha barn. Känns fortfarande overkligt trots att brösten är som två atombomber som exploderar vid minsta beröring. Helgen läxa, ta vara på varandra!