När gränsen brister...

Hur ska jag orka att gå på SSU-möte ikväll när jag är så trött? Får väl vara där i en timme och sedan hoppa i en dusch när jag kommer hem och plugga och sedan slänga ner mig fort i sängen och sova! Jag är världens jävla humör (ursäkta min svordom)… Jag lovar om någon säger till mig om något så kommer den få värsta utskällningen eller så skriker på den personen.

Känner mig totalt värdelös och känner mig ful och önskar att jag orkade göra någonting. Men i en månad så har jag inte orkat röra min mobil så mycket, har bara legat i soffan och har inte velat prata och bara känt att jag inte har kunnat räcka till för alla.

Känner mig riktigt hemsk som har “glömt” mina underbara vänner, men det har med graviditeten att göra tror jag. Jag är en person som är riktigt social av mig och pratar med allt och alla. Jag är inte den personen som ligger i soffan och latar mig, jag är den personen som vill hitta på något hela tiden.

Men den orken har inte funnits i en månads tid. Vill bara låsa in mig på toaletten och gråta och krama om min nalle som jag inte har gjort på många år. Lilla bamse, du ligger vid min säng för att skydda mig från allt den onda!

Jag har bara velat banka huvudet i väggen och hoppats på att det ska bli bättre. Nej, ska kika på Disney Channel och hoppas på att jag blir på bättre humör. Hoppas ni får en bättre kväll än mig!

Och nej, jag är inte deprimerad! Känner mig bara otillräckligt då jag inte har så mycket ork till allt längre.