Någon måtta får det väl för fan vara??
Miranda90 · 2012-04-20 · 494 visningar
Syster Orange har huset för sig själv under helgen... Trodde hon. Uppenbart att det var fest på gång så jag kom över "för att handla och laga middag". Romantisk afton med pojkvännen var det som väntade enligt henne. Att hon är så jvla dum och tror på fullaste allvar att jag litar på henne? Påstår inte att jag är någon sorts medium eller värsta tankeläsaren men uppenbarligen har mitt sjätte sinne bra pejl på just henne för det är sååå uppenbart de gånger hon ljuger eller har något på G.
I alla fall.
Hon försöker lura ut mig ur huset men när jag inte vill så blir det tillslut att hon säger rakt ut att ska jag vara kvar så får jag stå ut med att de har fest. Försöker förklara att jag tycker hon ska växa upp och att ingen ska dit om mamma inte godkänt det. Bla, bla, ordväxling som inte leder någonstans. Bussen kör förbi och jag går ut "för att ringa mamma". Det visar sig att det syster min sagt var "några kompisar" är typ 10 pers. Ställer mig och gormar rakt ut att festen är inställd. Bror frågar vad fan jag håller på med och påstår att jag skämmer ut mig själv.
Skämmer jag ut mig själv?
HAH!
De borde vara glada att jag inte gjort som jag hotat mamma att jag skulle göra, spruta vatten på dem och sedan kasta mjölbomber.
Insåg dock att jag faktiskt inte vet vad "gästerna" var kapabla till. Oavsett hur små och unga de är så har jag faktiskt ett ovärderlig barn i magen och det är inget jag är villig att ställa på spel hur som helst.
Det slutade ändå med att jag vann. Mamma ringde och hotade med att komma hem (då blir det hus i helvete), sambon ringde och hotade ena "leader of the pack" med stryk, jag hotade med att ringa dit utkastare (områdets wannabe gangsters som är kända för att vara slagsmålskåta och allmänt sjuka).
Nu är jag bara så fruktansvärt trött. Det spritter fortfarande i benen av adrenalin, frustration och ilska. Vet inte om jag ska sova kvar här eller gå hem.
De kan ju bestämma sig för att komma tillbaka på efterfest. Samtidigt orkar jag inte bry mig. Fast det är ju snöslask och mörkt ute...
Vi får se vad jag väljer...
I alla fall.
Hon försöker lura ut mig ur huset men när jag inte vill så blir det tillslut att hon säger rakt ut att ska jag vara kvar så får jag stå ut med att de har fest. Försöker förklara att jag tycker hon ska växa upp och att ingen ska dit om mamma inte godkänt det. Bla, bla, ordväxling som inte leder någonstans. Bussen kör förbi och jag går ut "för att ringa mamma". Det visar sig att det syster min sagt var "några kompisar" är typ 10 pers. Ställer mig och gormar rakt ut att festen är inställd. Bror frågar vad fan jag håller på med och påstår att jag skämmer ut mig själv.
Skämmer jag ut mig själv?
HAH!
De borde vara glada att jag inte gjort som jag hotat mamma att jag skulle göra, spruta vatten på dem och sedan kasta mjölbomber.
Insåg dock att jag faktiskt inte vet vad "gästerna" var kapabla till. Oavsett hur små och unga de är så har jag faktiskt ett ovärderlig barn i magen och det är inget jag är villig att ställa på spel hur som helst.
Det slutade ändå med att jag vann. Mamma ringde och hotade med att komma hem (då blir det hus i helvete), sambon ringde och hotade ena "leader of the pack" med stryk, jag hotade med att ringa dit utkastare (områdets wannabe gangsters som är kända för att vara slagsmålskåta och allmänt sjuka).
Nu är jag bara så fruktansvärt trött. Det spritter fortfarande i benen av adrenalin, frustration och ilska. Vet inte om jag ska sova kvar här eller gå hem.
De kan ju bestämma sig för att komma tillbaka på efterfest. Samtidigt orkar jag inte bry mig. Fast det är ju snöslask och mörkt ute...
Vi får se vad jag väljer...
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.