Mysterium...
lusselilla · 2012-04-03 · 233 visningar
Jag var på Vul igår. Då fick jag se "skuggan" av det lilla pyret! Den finns där, och är så liten så liten,(ca 5 mm), men den finns! Den hade vuxit oxå, för två veckor sedan kunde man inte se den... <3
Men det är sannerligen ett mysterium om när den flyttade in. Sedan förra sommaren har jag haft menscykler som varit14-16 dagar, vilket ska jämföras med att jag vanligen har långa cykler, minst 33 dagar. Knepigt. Och nu var sista mensen10 feb, jag plussade 9 mars, med cb som angav 1-2veckor sedan befruktning. Och nu är den lilla så liten. Jag har ju ganska små barn (till växten alltså). Jag brukar bli tillbakaflyttad på rul, men hur hänger det ihop nu? Nåja, jag ska göra ett nytt vul om 4 veckor. Då kanske bilden klarnar. För övrigt har det ju inte så stor betydelse, den finns där, och kommer när den kommer. Det kan inget förändra.
Jag tror den kommer lite tidigare, i slutet av oktober. Jag brukar få lite tidigt födda barn, och detta är det femte och jag är så mycket äldre än sist. För övrigt tror jag att det blir en Anna Maria Rebecka. Annars en Ruben. Men troligast det första. Det fick jag till mig innan jag visste att jag var gravid.
Igår berättade vi för barnen. 10-åringen gissade direkt vad det handlade om, "Du är gravid" sa han. När jag frågade hur han kom fram till det, sa han att han tog det galnaste han kunde komma på men som ändå kunde vara sant, och vi såg ju så glada ut.... :)För övrigt var det väl ok, tyckte han. Livet är så, folk föds och folk dör. Så är det,säger han.
8-åringen utbrast, "jag som har bett och bett och bett (till Gud), och nu Äntligen!" (Hon har väntat 1½år). Hon gick genast och letade på sina gamla babykläder till bebisen.
13-åringen ansåg att det bästa med detta är att jag kommer vara hemma de närmaste åren.
15-åringen, som proklammerat att det sista han önskar sig är syskon, jublade inte direkt. Han frågade om han fick behålla sitt rum.(Vilket han givetvis ska få, bebisen får dela rum med oss). När han fått det bekräftat gick han och badade. Han var ganska sur senare på kvällen. Jag hoppas att det går över med tiden. Det gör det nog, han är rädd för förändringar, men när de kommer och han ser att de inte är katastrofer så blir han lugn igen. Nu gäller att försöka få honom att förstå att det blir bra, att få honom att känna sig trygg.
Men det är sannerligen ett mysterium om när den flyttade in. Sedan förra sommaren har jag haft menscykler som varit14-16 dagar, vilket ska jämföras med att jag vanligen har långa cykler, minst 33 dagar. Knepigt. Och nu var sista mensen10 feb, jag plussade 9 mars, med cb som angav 1-2veckor sedan befruktning. Och nu är den lilla så liten. Jag har ju ganska små barn (till växten alltså). Jag brukar bli tillbakaflyttad på rul, men hur hänger det ihop nu? Nåja, jag ska göra ett nytt vul om 4 veckor. Då kanske bilden klarnar. För övrigt har det ju inte så stor betydelse, den finns där, och kommer när den kommer. Det kan inget förändra.
Jag tror den kommer lite tidigare, i slutet av oktober. Jag brukar få lite tidigt födda barn, och detta är det femte och jag är så mycket äldre än sist. För övrigt tror jag att det blir en Anna Maria Rebecka. Annars en Ruben. Men troligast det första. Det fick jag till mig innan jag visste att jag var gravid.
Igår berättade vi för barnen. 10-åringen gissade direkt vad det handlade om, "Du är gravid" sa han. När jag frågade hur han kom fram till det, sa han att han tog det galnaste han kunde komma på men som ändå kunde vara sant, och vi såg ju så glada ut.... :)För övrigt var det väl ok, tyckte han. Livet är så, folk föds och folk dör. Så är det,säger han.
8-åringen utbrast, "jag som har bett och bett och bett (till Gud), och nu Äntligen!" (Hon har väntat 1½år). Hon gick genast och letade på sina gamla babykläder till bebisen.
13-åringen ansåg att det bästa med detta är att jag kommer vara hemma de närmaste åren.
15-åringen, som proklammerat att det sista han önskar sig är syskon, jublade inte direkt. Han frågade om han fick behålla sitt rum.(Vilket han givetvis ska få, bebisen får dela rum med oss). När han fått det bekräftat gick han och badade. Han var ganska sur senare på kvällen. Jag hoppas att det går över med tiden. Det gör det nog, han är rädd för förändringar, men när de kommer och han ser att de inte är katastrofer så blir han lugn igen. Nu gäller att försöka få honom att förstå att det blir bra, att få honom att känna sig trygg.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.