Mycket känslor på en gång.

Igår skruvade jag ihop spjälsängen och nu står den här bredvid mig och bara väntar på att en bebis ska ligga i den. Men det är himla skönt att jag får ha min bebis så nära mig ett tag till. Samtidigt som jag inte kan vänta på att få se hur hon ser ut, hur hon rör sig, lukta på henne, pussa henne på hennes runda kinder och säga att jag älskar henne mest i HELA världen.
Jag har i några månader tänkt på ett namn till henne som jag tycker är så fint, men min svärfamilj gillar det inte alls. Nu har min man också fått för sig att det inte är fint så jag har försökt hitta ett nytt namn. Men det känns så konstigt. För mig är hon min lilla Amina. Men kanske ändras det också. Klart man ska vara överrens om namnet. Iaf jag och min man.
Det är så roligt att fundera på hur hon kommer att se ut. Kommer hon ha min mans mörka ögon eller mina blå? Hur som helst kommer hon vara vackrast i världen för mig.
32+2 idag. Några veckor till... Sen har jag dig i min famn istället, min älskling. =)