My story!

Detta är helt sjukt. Gravid? Jag? Vi? Både jag och sambon har svårt att smälta detta. Var..? Hur..? När..? I nuläget förstår jag inte ens hur vi kunde få de betyg vi fick i skolan vad gällde ämnet biologi, för helt plöstligt så förstår vi ingenting och ställer det mest dummaste frågor som finns.

Såhär började min första tid..

Jag upplevde "mensvärk" en vecka innan min mens skulle komma, och det ville inte ge med sig så lätt. Då det var tre dagar kvar, blev jag panikillamående tvärt på morgonen på jobbet men lyckades hålla mig från att spy:S Sedan fick jag en hemsk halsbränna dagarna därpå, och I och med att jag har hållit på med flytt och börjat jobba på en ny arbetsplats så trodde jag att allt berodde på stress och dålig kost. Men halsbrännan blev så hemsk att kvällen innan jag väntade på att mensen skulle komma, googlade jag om halsbränna, och vad fick jag till svar om inte "STRESS" och "GRAVIDITET". "Jaja, tar väl ett test imorgon så kan jag utesluta det ena iallafall..:". Var bombsäker på ett minus.

Morgonen kom och jag tänkte skippa testet som jag hade liggandes i skåpet. Men något sa mig att ta det ändå. "Nä se där, jag hade rätt" tänkte jag redan efter 1½ sekund (tålamod är inte min starkaste egenskap). Jag hann känna av en blanding av besvikenhet och sorg, även om det inte var något vi hade planerat inom snar framtid. Men vad hände? Hur gick det där till? Efter 5 sekunder till så var det ju faktiskt inte bara ett streck, utan två! Det är ju ett plus!

Chockad var namnet. Glädjen och rädslan, allt på samma gång. Min sambo sov fortfarande. Hur skulle jag tala om det? Han märkte genast att det var något, men jag ville inte prata. Jag var chockad. Visste inte om jag skulle gråta eller skratta. Jag sa knappt ett ljud vid frukostbordet. Han trodde att han hade gjort något som jag var ledsen över. Vi bestämde oss dock för att gå ut och fika på stan för han ville "pigga upp" vår dag. Efter mysfikat på café gick vi en promenad runt fjärden. Ute i vattnet finns det ett lusthus som det leder en bro till som vi har gått förbi hur många gånger som helst men aldrig varit till. Nu rent spontant ville jag dit. När vi hade satt oss där slog mitt hjärta 180. Han ville att jag skulle berätta vad som fanns i mina tankar. Jag visste inte hur jag skulle berätta det... men jag stoppade min hand i fickan och tog fram testet som visade ett plus. "Vi ska ha barn, vi ska bli föräldrar" var det enda jag lyckades säga mellan tårarna, som besvarades av ett "jag älskar dig " och världens härligaste kram!

Resten av dagen var som en dimmig, galen, bra dröm... men i vaket tillstånd :)