Motgångar

Det sägs att en olycka sällan kommer ensam och ack vad det stämmer. De senaste dagarna har varit förjävliga rent ut sagt och det känns som att högen av motgångar bara blir större och större. Nu får vindarna ta mig tusan snart vända innan jag går in i väggen helt och hållet.

Mhy har varit dunderförkyld de här dagarna med feber och allt annat en förkylning medför. Stackarn börjar iaf bli bättre nu men har fått vara hemma från dagis idag. Sömnbristen har varit extrem, natten till idag var första natten sen i torsdags som det kändes att jag faktiskt fick sovit nånting och det var välbehövligt. Ständig värk och ihållande ångest har gått hand i hand med sömnbristen de här dagarna och vet inte hur många gånger jag brutit ihop. Idag känns det iaf något bättre men känner mig fortfarande oerhört skör..

Har dilemma inför morgondagen. För det första vet jag inte om Mhy kommer vara tillräckligt frisk för dagis och är hon det så måste sambon lämna henne då jag har vattengympa på morgonen. Vet inte hur jag känner inför att sambon lämnar henne flr första gången nu när hon varit sjuk och det isf blir första "riktiga" lämningen direkt i kapprummet. Utöver vattengympan så har jag två tider till imorgon som jag behöver infinna mig på. Klockan 2 har jag tid hos min bm och klockan 3 hos min psykolog! Och om Mhy nu ska till dagis så kommer sambon även behöva hämta henne och det innebär att jag inte kommer få träffa Mhy på hela dagen imorgon! Inte förrän halv 5 typ, usch och fy.

Var tvungen att gå ut och "rasta" Mhy lite i förmiddags, märks att hon börjar bli uttråkad av att vara sjuk och bara gå hemma..