Morr

Visst är det ofta som man träffar folk som tror att dom vet bättre än oss mammor om VÅRA barn? Dom som "försöker" säga att 'du ska inte göra sådär!' eller som en släkting till Ian sa 'nu gör du fel! håll inte sådär! du trycker för hårt' när Ian försökte ge nappen till Grace, som hon alltid totalvägrat. Han höll den inte fel, han höll den inte hårt. Kärringen ville bara visa att hon kunde bättre. Ian var inte pigg innan på att testa med nappen vi har, för hon vill inte ha den men släkting P tjatade om att vi borde prova. Jag säger: 'hon vill inte ha napp, hon har aldrig velat, tro mig vi har försökt' Då säger P 'Ja men ni ger ju upp för tidigt! Klart att det fungerar om ni bara vill. Det gjorde det för oss när X inte ville ha den och nu har han den' Napp är bara inte hennes grej. Och om vi försökt? Självklart. Dom dagarna mina bröstvårtor är röda och ömmar efter timmars amning, tro mig- jag hade varit väldigt glad om jag fått en paus och en napp hade fungerat. Men vill hon inte ha den så vill hon inte ha den.

En annan kvinna som vi känner satt i samma rum när jag ammade Grace som somnade direkt efter att hon ätit klart.

'Ska du inte se till så att hon rapar?' 'Nej, det behövs inte' sa jag. Jag har fått rekommendationen att det är nödvändigt efter flaskmatning. Och vissa barn behöver inte rapa efter amning. Grace verkar inte lida över det. Och försöker jag framkalla en rap kommer den nästan aldrig. Ibland kommer det något om jag går runt med henne en stund, men inte alltid. Den här kvinnan hakade upp sig på det där. Det blev mycket ifrågasättningar efteråt.

Ett par dagar senare sitter kvinnan och håller i Grace och jag läser en tidning. Grace rapar till (och jag lovar, jag hörde det inte) och då säger hon 'Hörde du?!'

'Va? säger jag och tittar upp från min tidning.

'Ja, hörde du inte?!'

'Nej vaddå?'

'hon rapade!'

'Nej, sorry. Jag läste tidningen. Jag lyssnade inte'

'Du kan ju inte ha missat det!!' säger hon spydigt och jag fortsätter att läsa min tidning. Hade lovat Ian att inte tjafsa något med tanten som är en släkting till honom, då vi väldigt sällan ses och Ian ville inte ha något tjafs. Hon är en argumentativ f***a ibland. (ursäkta språket, men jag har aldrig träffat någon så elak person tidigare)

När jag läser hör jag i bakgrunden 'sådär Grace. Nu känns det bättre väl? Tänk om mamma också skulle se till att du rapade...' Jag var nära på att klappa till kärringen!

Jag förstår inte folk som lägger sig i hur någon annan gör? Är det så svårt att låta bli? Kommer jag hem till en vän som inte plockar upp sin bebis när den skriker ifrågasätter väl jag inte det? Det är ju HENNES val och om hon tycker att det är bäst för sin bebis så är det det! Jag och Ian är dom bästa föräldrarna till Grace!

Idag lyssnar jag blint på rekommendationerna som jag fått utav personalen på sjukhuset, unga som gamla. Dom äldre doktorerna följer dom senaste rekommendationerna. Men äldre människor (som inte är utbildade inom sjukvård/vård av barn) minns säkert det DOM gjorde när dom blev föräldrar. Min mamma berättade för mig att när jag föddes 1984 var rekommendationen att spädbarn skulle sova på mage. Idag är rekommendationen att dom ska sova på rygg och självklart följer jag vad dom säger idag. Inte vad dom sagt för 27 år sedan. Mamma sa det också.. 'Lyssna på vad som säger idag' Jag läser mycket böcker om barn och får mycket 'aha!' upplevelser, sen ifrågasätter folk mitt tänkande även fast jag förklarar att jag läst det.

Det här är någonting som gör mig alldeles tokig! Främst på sättet många säger det, inte på något trevligt 'har du testat det här istället?' utan 'NEJ! Såklart det är fel!' som att jag blir dumförklarad.

Okej, jag har aldrig varit mamma tidigare och jag har mycket att lära mig, men låt mig lära mig på MITT sätt.

Och jag lovar, jag ber om hjälp om jag tycker att jag behöver det!

http://linneaturner.blogg.se