Mörkrädd

Min pappa, eller ja, jag vill egentligen inte ens kalla honom för det, är en fullblodsidiot!!! Jag har skrivit om honom tidigare och nu har jag retat upp mig igen på honom....Åh, varför lägger jag ens ner energi på idioten?

I december sa jag upp kontakten med honom, han är inte bra för varken mig eller min son. Han fick mig att gråta flera gånger i veckan och han trodde att ett förlåt skulle räcka mot alla hans elakheter. Jag fick en dag nog, bad honom gå och dö och slängde på telefonen.

Han är en människa som är så fantastiskt duktig på manipulera folk och jag önskar jag hade liiite av den förmågan också, för det är fascinerande. Han har fått min egen farmor och farfar att gå emot mig och min syster och mamma + en del andra människor. Hela bunten är så sorgliga.

Allt är vårt fel, jag är en elak människa som inte låter honom träffa sitt barnbarn, varför ska han få den möjligheten när han inte kan bete sig som människa? Han är en alkoliserad psykopat! Som snackar skit om allt och alla och han är den enda perfekta människan som gått i ett par skor. Jag skojar inte.

Kör du Audi är du dum i huvudet.

Slipsknytar och kostymnissar är snobbar.

Dricker du annat än sprit och öl är du snobb. Man dricker inte vin för att det är gott, enbart för att bevisa att du är "bättre" än alla andra!

Volvo är den enda bil man kan köra, resten är skit (idag kör han en Ford).

Bögar är äckliga (men han gillar lesbiskt porr, borde inte det va lika äckligt) Är man homofob så är man.

Listan kan göras så mycket längre, detta är ett axplock.

Imorse berättade syrran att hon läst på hans patetiska blogg, där han spyr dynga över alla (mig, min sambo, syster, mamma och hennes sambo) och framställer sig själv som offer, trots att det är han som startat denna sörja, att han minsann inte glömt dig (läs min son) bara lagt dig i dvala för att senare i tonåren kunna berätta hela sanningen för dig.

Slutsats? Han ska alltså älta allt i tolv år (vilket är kort tid, han har ältat saker som hände för 30 år sen, så jag är inte förvånad), förvränga historien till min son (eller säga den sanning som han ser det) och snacka skit om mig och min sambo. Berätta vilka elaka föräldrar vi är som hållt de isär och inte låtit honom träffa sitt barnbarn.

När man får veta sånt här, att det t.om står skrivet i hans blogg, tror han någonsin i sin vildaste fantasi att jag ens kommer LÅTA min son träffa honom? Om 12 år, när lilleman är tonåring så hoppas jag att gubbjäveln supit sig i sånt dåligt skick att han inte ens kommer ut ur huset.....!

Min son har en bonus morfar, som jag t.om frågat om det är OK att vi kallar honom för morfar S. Han blev jätteglad. Han är den förebild jag önskar min son. Inte en alkoliserad psykopat.

Förlåt för ett tråkigt och gnälligt inlägg där kanske jag framstår som ett offer. Men jag har gråtit så många gånger mot min sambos axel och frågat om det är mig det är fel på, så jag orkar och vill inte ösa mer skit över honom, fast jag vet att han kan ta det....Den dagen jag vill skriva ut denna dagbok kommer inte detta inlägg tas med, men ibland behöver man en ventil....!

Jag är en starkare och bättre människa än vad Du någonsin kommer bli....