mmm COCA COLA!
Sbalma · 2012-11-29 · 376 visningar
Jag kan inte hjälpa det. Jag kan inte hjälpa att känna såhär...
Känna vrede! Men jag vet att det kommer att gå över. Det är bara just nu som det är så.
Man ska ju vänja sig vid situationen också.
Så... jag väntar bara på att tiden ska gå, så att allt blir bättre.
har diskuterat detta fram och tillbaka med alla möjliga.
Alla är så nyfikna och förundrade över allt detta.
Och jag kommer alltid fram till samma sak.
Omogen, beter sig som småbarn.
Vissa är helt säkra på att detta bara är en panik som han har fått och att han säkert kommer att inse sen vad han gjort och förlorat.
Men då är det för sent. Det är redan försent...
Nu vill jag bara vara ifred, få lugna ner mig, acceptera att jag inte kan ändra något utan nu är det bara framtiden som väntar.
Har redan börjat planera och drömma om hur mitt liv kommer att se ut när bebisen är född.
Jag vill hitta en bättre bostad. Men det blir jäkligt svårt!!
Så kanske får jag nöja mig med den jag har nu... nåja...
Sen ska vi bara ta oss igenom nästa termin med skola och dagis för dom stora tjejerna och jag och bebisen ska hitta varandra.
Sen kommer sommaren och stora tjejerna fyller år och vi har tänkt spendera hela sommarlovet i Sverige. Så barnen kan umgås med sin pappa och andra familjemedlemmar. Och jag kan få slappa med bebisen och njuta av solen och värmen ;)
Sen efter sommaren skulle jag vilja börja jobba!
Är verkligen trött på att gå hemma... och för att jag ska kunna jobba får väl aset ta ut sina pappa dagar och ha bebisen tills hon kan börja på dagis!
Det kommer säkert att bli en strid det... för han är för självupptagen.
Jobbet är ju viktigare för honom.... ers vi tar det då!
Sen när jag fått fast jobb och kontrakt och alles, funderar jag på att få lån i banken för att köpa en bättre bostad till mig och tjejerna.
Tydligen får man hjälp med det när man är ensamstående OCH dom rekomenderar det här också, Bättre att köpa en att hyra...
Blir spännande tider iaf =)
Måste bara hitta den koncentrationen igen som jag fick när jag flyttade till Island med tjejerna för att komma ifrån allt bråk med deras pappa.
Tog mig 1 år att må bra igen och 2 år senare var jag redo att möta honom igen med tjejerna... dock hade han inte mognats ett dugg så det blev precis som innan... så nu är jag i Norge för jag kan inte leva i samma land som han! Intresset är inte så stort för barnen så jag tänker inte tvinga mig att bo i Sverige bara för att HAN vill det... pff...
Eftersom jag knappt kunnat äta eller dricka under hela graviditeten ser jag väldigt fram emot att bara dränka mig i cola och MAT ;) åhhhh
mmmm cola... så gott det kommer att bli!! haha
Nåja...
45 dagar kvar!!!
Kan knappt vänta....
Känna vrede! Men jag vet att det kommer att gå över. Det är bara just nu som det är så.
Man ska ju vänja sig vid situationen också.
Så... jag väntar bara på att tiden ska gå, så att allt blir bättre.
har diskuterat detta fram och tillbaka med alla möjliga.
Alla är så nyfikna och förundrade över allt detta.
Och jag kommer alltid fram till samma sak.
Omogen, beter sig som småbarn.
Vissa är helt säkra på att detta bara är en panik som han har fått och att han säkert kommer att inse sen vad han gjort och förlorat.
Men då är det för sent. Det är redan försent...
Nu vill jag bara vara ifred, få lugna ner mig, acceptera att jag inte kan ändra något utan nu är det bara framtiden som väntar.
Har redan börjat planera och drömma om hur mitt liv kommer att se ut när bebisen är född.
Jag vill hitta en bättre bostad. Men det blir jäkligt svårt!!
Så kanske får jag nöja mig med den jag har nu... nåja...
Sen ska vi bara ta oss igenom nästa termin med skola och dagis för dom stora tjejerna och jag och bebisen ska hitta varandra.
Sen kommer sommaren och stora tjejerna fyller år och vi har tänkt spendera hela sommarlovet i Sverige. Så barnen kan umgås med sin pappa och andra familjemedlemmar. Och jag kan få slappa med bebisen och njuta av solen och värmen ;)
Sen efter sommaren skulle jag vilja börja jobba!
Är verkligen trött på att gå hemma... och för att jag ska kunna jobba får väl aset ta ut sina pappa dagar och ha bebisen tills hon kan börja på dagis!
Det kommer säkert att bli en strid det... för han är för självupptagen.
Jobbet är ju viktigare för honom.... ers vi tar det då!
Sen när jag fått fast jobb och kontrakt och alles, funderar jag på att få lån i banken för att köpa en bättre bostad till mig och tjejerna.
Tydligen får man hjälp med det när man är ensamstående OCH dom rekomenderar det här också, Bättre att köpa en att hyra...
Blir spännande tider iaf =)
Måste bara hitta den koncentrationen igen som jag fick när jag flyttade till Island med tjejerna för att komma ifrån allt bråk med deras pappa.
Tog mig 1 år att må bra igen och 2 år senare var jag redo att möta honom igen med tjejerna... dock hade han inte mognats ett dugg så det blev precis som innan... så nu är jag i Norge för jag kan inte leva i samma land som han! Intresset är inte så stort för barnen så jag tänker inte tvinga mig att bo i Sverige bara för att HAN vill det... pff...
Eftersom jag knappt kunnat äta eller dricka under hela graviditeten ser jag väldigt fram emot att bara dränka mig i cola och MAT ;) åhhhh
mmmm cola... så gott det kommer att bli!! haha
Nåja...
45 dagar kvar!!!
Kan knappt vänta....
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.