mitt komplicerade liv

jag tänkte dela med mig lite av hur mitt liv ser ut och har sett ut sen bara några veckor in i graviditeten. Jag och min älskade pojkvän hade endast vart tillsammans ca 2 månader när jag fick reda på att vi väntade barn, men det hade ingen roll vi båda vart lika glada och ser fram emot detta väldigt mycket. Dock ändrades situationen och graviditeten och glädjen har skjutits åt sidan dem senaste två månaderna då min pojkväns bästavän satte dit honom för ett brott han ej har begått och sitter därför nu i fängelse och kommer missa hela graviditeten, förlossningen och första året tillsammans med vår lilla.

trots allt detta har vi tagit oss igenom de första månaderna nu med denna väldigt jobbiga motgång då allt rasade under våra fötter och en oro att stå själv kom över mig istället för glädjen. Under 1.5 månad fick vi varken ses eller prata med varann men detta har nu ändrats och vi får träffas och även talas vid varje dag om vi vill det, vi har börjat anpassa oss efter hur vårt liv nu kommer se ut och allt börjar bli lättare. Har vant mig vid tanken att vara själv utan min älskade vid min sida, men kärleken är minst lika stark om inte starkare nu än tidigare. Vi har insett hur mycket vi uppskattar och älskar varann och hur mycket vi ändå behöver varann trots hans frånvaro är stor. Dock tror jag att det är min räddning att vi ändå väntar barn, för har en del av honom med mig hela tiden och något att se fram emot. Om vi ej hade graviditeten hade situationen nog varit ännu tuffare att handskas med.

Detta är den korta historien av det som händer just nu, men en sammanfattning av alls som är på gång i våra liv.