missfall (12+0) idag..

Vaknade imorse av att jag grät, satte mig vid datorn och grät, åt frukost och grät. Var tillochmed ute med hunden i spöregnet och grät.

Jag hade gått in i vecka 12+0 idag och det kändes som ett hån att få tiden för RUL idag också... Fyfan, vad jag grät..

jag brukar inte gråta men det här är fan hemskt.

Jag undrar så mycket men det finns inga svar att få. Vart ska jag vända mig för att ens kunna förstå egentligen vad jag varit med om? Det är ju inte själva barnet jag sörjer egentligen för jag hade ju ingen relation till den, den hade ju inte sparkat, hickat eller gjort sig påmind på det sättet men ändå undrar man ju hur det hade blivit, men å andra sidan så har jag ju trots allt bara vetat att den lilla existerat i fyra veckor. själva händelseförloppet är väl det jag är ledsen över egentligen, jag önskar ingen får vara med om det..

Sen var det ju inte bästa tillfället (sommar) att behöva blöda väldigt mycket i två veckor och får inte bada, ha sex eller använda tampong. ALLA TRE SAKER ÄR JU DET JAG VILL!

Ååh, jag saknar dig lilla vän även då vi inte hann få en relation till varann. <3