Missfall

Jag o mannen hade försökt få barn i 9 månader. Min ägglossning strulade och mina hormonvärden var dåliga och kunde förhindra en graviditet, så oron fanns där hela tiden att vi inte skulle lyckas. Men så var inte fallet. Jag blev gravid. Vi var överlyckliga.

Men så, var det dags för ultratjud i v 10, eftersom min gynokolog följt mig, ville han också kolla upp mig så allt stod rätt till. Fostret hade dött. Fick tabletter med mig hem för att utföra en abbort. Det hände från början inget. Väntade fyra dagar och då började blödningen och intensiva smärtor som fortsatte i 4 dygn Jag hade så ont att jag visste inte om jag skulle svimma eller spy,. Sjukvården var en katastrof under tiden ingen ville "ta in mig". Ringde KK, min gynekolog och min vårdcentral. Fick svaret att de borde va klart och att det sannorlikt är järnbrist?!? Efter 4 dagars helvete föder jag ut ett foster hemma. Jag var själv hemma :(. Helt klart den värsta dagen i mitt liv. Jag älskade det lilla livet som var där.

Jag vet att missfalll är vanligt, men ack så ont i hjärtat det kan göra. Nu försöker vi istället tänka framtiden och hoppas att vi snart får en liten knodd. Nu vet vi iallfall att jag kan bli gravid.