Missfall.

Var in till sjukan i måndag eftersom jag hade haft små blödningar till å från.

Pågående missfall sa dom. Jag kunde inte fatta det.

Dom började prata om massa alternativ. Det fanns tre val.

1. Abort piller.

2. Skrapning.

3. Låta kroppen sköta det själv.

Jag valde alternativ tre.

Visst, det var fruktansvärt jobbigt för mig att gå å vänta på att missfallet skulle ske. Men hade ja tagit något av de andra alternativen så hade jag dödat det - så kände jag. Även fast det redan var dött . Men jag fattade inte det - då.

Fick en tid när jag skulle komma tillbaka och kolla så att allt hade försvunnit - om en vecka.

Bm tyckte att jag skulle tänka på vad för preventivmedel jag ville ha - Ja, då slipper ju sånt här hända var hennes kommentar.

JAG SKA INTE HA NÅGOT PREVENTIVMEDEL!!!

Om några månader ska jag vara gravid igen! Eller ska och ska, jag önskar. Sen om jag är det eller inte återstår att se.

Exakt ett dygn senare ligger jag i sängen och kollar på tv medans min underbara prins ligger och sover. Börjar känna att det börjar bli väldigt kladdigt i bindan. Han vaknar strax där efter. Tar han och går iväg till toaletten, hämtar hans stol så han får sitta vid dörren och när jag sätter mig ner så bara rasar det ur klumpar i mig. Där kom det, nu fick jag missfallet som var på g.

Nu vill jag bara försvinna. Den 21 december skedde det. Usch. Man mår inte direkt som en ängel. Nej fy fan. Men bättre lycka nästa gång.