Minns du?

Minns du de dagar vi hade det så bra? De dagar som var för längesen, de dagar som gick så fort förbi för att vi skrattade oss genom varenda sekund. Jag sitter & minns tillbaka som om det vore igår. Det var så himla fina ögonblick & man trodde att man alltid skulle få finnas i den glada & lyckliga bubblan. Om man skulle kunna se in i framtiden, så hade jag inte trott på den. Jag hade trott att det skulle vara så bra för resten av våra liv, men verkligheten kommer ikapp en snabbare än man tror & hugger en i ryggen - hårt.

Jag är så ledsen över hur det har blivit & vart vi står nu. Du var ju mitt allt & ärligt talat så var jag den lyckligaste människan på hela jorden. Jag kunde skrika till hela världen hur mycket jag älskade dig, jag ville verkligen att alla skulle veta att du var min & jag var din. Nu står vi här vid vägskälet & vet inte vart vi ska ta vägen. Våra liv kommer för alltid att sitta ihop nu, vare sig vi vill eller inte.

Vi har skapat det finaste som kommer finnas på denna jord, det mest fantastiska som kommer att finnas. Jag längtar till jag får se på lillens små fingrar & tår, se hur lik han förmodligen kommer att vara dig. Samma mörka & fina ögon, som du har. Ja världens finaste bebis kommer det att vara, det vet jag.

Jag saknar dig, jag saknar oss & jag längtar efter det vi skapat - tillsammans. För bebisen & vår skull så vill jag att det blir bra, sådär bra som vi en gång hade det. Lyckliga & inte alls långt ifrån skratt igen. Om den tiden kommer att komma tillbaka, så vill jag att den skyndar sig, snabbt.

[image1]