Minnen
superkatten · 2012-06-22 · 468 visningar
Tänker tillbaka hur det var då, då i december då allt ställdes verkligen till sin spets.
Fick i september förra året reda på att jag var gravid, kände nog egentligen att något var fel ganska så tidigt. Brösten svullna upp rejält och gjorde ont redan tidigt. Magen växte med en rasande fart, tänkte inte mer på det utan trodde väl mest att det var så här det skulle vara.
Olusten fortsätter och jag går runt med misstanken att något är fel, bestämmer mig för att ta ett nupptest, egentligen mest för att stilla min oro och min misstanke.
När jag ligger där på britsen och läkaren börjar undersökningen små pratar hon först, sen blir det tyst...total tyst. Hon frågar om jag haft blödning, ja visst har jag haft det. Men jag ringde ju till bm och frågade, som sa att det var fullt normalt.
Vi tittar på skärmen tillsammans och hon visar att det inte finns något foster utan en tom livmoder som är full med hål. Visst kändes det skönt att få svart på vitt, att jag trots allt inte hade fel med min misstanke. Läkaren säger att hon misstänker en mola/druvbörd.
Det är efteråt som alltting gick snett, tjoff så blev det akuttid upp till operation. Blev inbokad 2 dagar efter. In till operation där jag får fullkomlig panik. Vill bara hem. När det väl är klart och jag överlevt operationen så kommer den läkaren som gjort ingreppet ut och säger att allt såg bara bra ut.
Men just den här väntan, väntan med lungröntgen, besked som aldrig kommer. 1 månad fick jag vänta på besked, under återbesöket fick jag reda på att det inte var en mola.
Svävar mellan hopp och förtvivlan, inte för att jag mist barnet i magen utan för alla komplikationer som kan komma med en mola. Vet att jag gick som i dvala i ca 1 månad. Jag var där men ändå inte.
Sitter med graviditets testet i dag som är positivt. Kommer att låta konstigt detta, jag är inte rädd för att få ett missfall. Däremot är jag rädd för att behöva åka in till operation igen. Denna gången vet jag dock att jag kommer att stå på mig vid kontakt med bm....det ska ske en tidig kontroll så att jag inte behöver gå igenom detta helvete igen
Fick i september förra året reda på att jag var gravid, kände nog egentligen att något var fel ganska så tidigt. Brösten svullna upp rejält och gjorde ont redan tidigt. Magen växte med en rasande fart, tänkte inte mer på det utan trodde väl mest att det var så här det skulle vara.
Olusten fortsätter och jag går runt med misstanken att något är fel, bestämmer mig för att ta ett nupptest, egentligen mest för att stilla min oro och min misstanke.
När jag ligger där på britsen och läkaren börjar undersökningen små pratar hon först, sen blir det tyst...total tyst. Hon frågar om jag haft blödning, ja visst har jag haft det. Men jag ringde ju till bm och frågade, som sa att det var fullt normalt.
Vi tittar på skärmen tillsammans och hon visar att det inte finns något foster utan en tom livmoder som är full med hål. Visst kändes det skönt att få svart på vitt, att jag trots allt inte hade fel med min misstanke. Läkaren säger att hon misstänker en mola/druvbörd.
Det är efteråt som alltting gick snett, tjoff så blev det akuttid upp till operation. Blev inbokad 2 dagar efter. In till operation där jag får fullkomlig panik. Vill bara hem. När det väl är klart och jag överlevt operationen så kommer den läkaren som gjort ingreppet ut och säger att allt såg bara bra ut.
Men just den här väntan, väntan med lungröntgen, besked som aldrig kommer. 1 månad fick jag vänta på besked, under återbesöket fick jag reda på att det inte var en mola.
Svävar mellan hopp och förtvivlan, inte för att jag mist barnet i magen utan för alla komplikationer som kan komma med en mola. Vet att jag gick som i dvala i ca 1 månad. Jag var där men ändå inte.
Sitter med graviditets testet i dag som är positivt. Kommer att låta konstigt detta, jag är inte rädd för att få ett missfall. Däremot är jag rädd för att behöva åka in till operation igen. Denna gången vet jag dock att jag kommer att stå på mig vid kontakt med bm....det ska ske en tidig kontroll så att jag inte behöver gå igenom detta helvete igen
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.