Min oro gör mig knäpp

Åh jag känner mig så trött på mig själv, väntar min första lilla bebis med med min älskling men min oro över allt tar nästan över glädjen ibland. Vet inte hur jag ska sluta nojja, eller är det normalt? Jag är vegetarian och trots att mina värden ser toppen ut kan jag inte sluta nojja över kosten. Ibland känner jag inte lilltjejen på en dag och då blir jag också nervös. Moder kakan sitter långt ner så nu börjar tanken på kejsarsnitt bli väldigt påtaglig men obehagligt. Är restaurangchef så har vart svårt att undvika stress på jobbet så hoppas inte bebisen kommer ut megastressad. Känner mig lite patetisk som nojjar så mycket men jag önskar bara att jag kunde njuta fullt ut av att vara gravid, och jag menar jag har i princip inte mått fysiskt dåligt överhuvud taget så jag vet att jag borde skatta mig lycklig, känns däremot som jag istället fått all oro i psyket istället.. Men du kanske känner igen dig? Ååååh jag vill bara att lilltjejen ska komma ut nu (peppar peppar ta i trä kom inte ut nu) utan vänta till 2december, men hoppas såååååå att tiden går snabbt :)

Alltså, jag är världens käraste tjej och sååå glad över att vi ska få ett kärleksbarn men ibland kan det va skönt att bara ösa ut all oro och tankar, kanske inte så kul att lyssna på för mina ogravida vänner ^^