Min historia
li.helena · 2013-08-23 · 773 visningar
Jag och min man började våran längtan efter barn för 2 år och 7 månader sen. Men livet blir inte alltid som man hoppas
Jag fick mitt första missfall i v 10 (försenat missfall), jag hade haft ganska mycket i mitt liv med flera sjuka anhöriga med cancer, min sambo blev varslad (alla på företaget) mm, vi hade ett tufft år... Missfallet var det värsta jag gått igenom i hela mitt liv. Vi hade precis köpt hus, började inreda barnkammare, hade namnförslag. Vi hade döpt våran lilla ängel till grodan. Men vi blev berättade att missfall är vanligt och drabbar tyvärr många. Jag tänkte nog att det måste bero på att jag haft så mycket stress i mitt liv.
Andra missfallet v 10 (försenat missfall) Då började våran tro ifågasättas. Hur kan en sån här tragedi hända två gånger. Vi gick hos en privat gynekolog som tog lite blodprover och började en utredning. Det visade sig att jag hade PCO (svårigheter att få ägglossning) och Kardiolipid antikroppar. Jag fick inte förklarat så mycket vad det innebär vid tillfället. Mer än att jag måste äta Trombyl, än blodförtunnande tablett.
Tredje missfallet. v5. det minst smärtsamma. Var medveten om att jag var gravid i 2 dagar. Men fortfarande en sorg. Tidigare graviditeter kom i fatt mig jag blev sjuksriven i 1månad.
Fjärtde graviditeten satt fel. Var gravid i v8 när jag fick reda på att jag hade ett utomhavandeskap. Fostret satt i högra äggledaren. Min äggledare sprack och fick opereras bort. Inte bara att jag kände sorg för att jag var oduglig, nu var jag dessutom könsstympad, jag trodde aldrig jag skulle kunna bli gravid igen.
Femte graviditen v8. Den här gången fick jag fler mediciner. Jag var gravid igen :) Jag vågade hoppas. Men... Nu på måndag ska jag göra min tredje abort för att fostret hjärta slutat slå, fostret växer fortfarande, men hjärtat slår inte. Den här gången fick jag höra att chansen för mig att få en fullgången graviditet är liten utan behandling. Pga av de kardiolipidantikropar som jag har. Jag hade dock inte fått helt rätt behandling. Doktorn tog fler blodprover, och uppgav att han fortfarande hade god förhoppning med medicinering. Jag är för stunden stum i mina känslor. Bitter och arg. Men mitt känsloläge växlar ofta.
Vågar jag igen? Orkar jag igen? Min man vill att jag orkar. Hur går man vidare?
Jag läste lite på nätet idag om kardiolipidantikroppar och det finns tydligen lite olika behandlingar. Ska fråga min doktor om dem. Jag måste våga tro igen på att det kan gå vägen om jag ska våga bli gravid igen.
Ta hand om er!
Jag fick mitt första missfall i v 10 (försenat missfall), jag hade haft ganska mycket i mitt liv med flera sjuka anhöriga med cancer, min sambo blev varslad (alla på företaget) mm, vi hade ett tufft år... Missfallet var det värsta jag gått igenom i hela mitt liv. Vi hade precis köpt hus, började inreda barnkammare, hade namnförslag. Vi hade döpt våran lilla ängel till grodan. Men vi blev berättade att missfall är vanligt och drabbar tyvärr många. Jag tänkte nog att det måste bero på att jag haft så mycket stress i mitt liv.
Andra missfallet v 10 (försenat missfall) Då började våran tro ifågasättas. Hur kan en sån här tragedi hända två gånger. Vi gick hos en privat gynekolog som tog lite blodprover och började en utredning. Det visade sig att jag hade PCO (svårigheter att få ägglossning) och Kardiolipid antikroppar. Jag fick inte förklarat så mycket vad det innebär vid tillfället. Mer än att jag måste äta Trombyl, än blodförtunnande tablett.
Tredje missfallet. v5. det minst smärtsamma. Var medveten om att jag var gravid i 2 dagar. Men fortfarande en sorg. Tidigare graviditeter kom i fatt mig jag blev sjuksriven i 1månad.
Fjärtde graviditeten satt fel. Var gravid i v8 när jag fick reda på att jag hade ett utomhavandeskap. Fostret satt i högra äggledaren. Min äggledare sprack och fick opereras bort. Inte bara att jag kände sorg för att jag var oduglig, nu var jag dessutom könsstympad, jag trodde aldrig jag skulle kunna bli gravid igen.
Femte graviditen v8. Den här gången fick jag fler mediciner. Jag var gravid igen :) Jag vågade hoppas. Men... Nu på måndag ska jag göra min tredje abort för att fostret hjärta slutat slå, fostret växer fortfarande, men hjärtat slår inte. Den här gången fick jag höra att chansen för mig att få en fullgången graviditet är liten utan behandling. Pga av de kardiolipidantikropar som jag har. Jag hade dock inte fått helt rätt behandling. Doktorn tog fler blodprover, och uppgav att han fortfarande hade god förhoppning med medicinering. Jag är för stunden stum i mina känslor. Bitter och arg. Men mitt känsloläge växlar ofta.
Vågar jag igen? Orkar jag igen? Min man vill att jag orkar. Hur går man vidare?
Jag läste lite på nätet idag om kardiolipidantikroppar och det finns tydligen lite olika behandlingar. Ska fråga min doktor om dem. Jag måste våga tro igen på att det kan gå vägen om jag ska våga bli gravid igen.
Ta hand om er!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.