Min førlossning!
saraarkbark · 2011-11-28 · 1 492 visningar
Ska førsøka skriva en inte allt før lång førlossningsberættelse, men om jag kænner mig sjælv rætt blir inte fallet så :P
Det børjade den 18 nov då jag och min sambo blev inskickade till Trondheim før "vurdering av igångsættning". Væl dær sa lækaren att vi kommit tre dagar før tidigt och att hon ville skicka hem oss.. Jag vægrade det och sa att jag ville ha en hinnsvepning. Det skulle jag få om jag var mogen. vilket jag var, dock inte helt. Kl 15 på fredagen fick jag min hinnsvepning och blev inskriven på pasienthotellet før att se om jag fick værkar. Hade det inte hænt något till dagen efter (lørdag) skulle vi få åka hem. Fan tænkte jag, vi får væl åka hem! Men jag var fast besluten om att få ut ungen så vi var ute och gick en hel del och traskade i många trappor, Kl 8 senare på fredagskvællen børjade jag bløda (misstænkte det var slemproppen). Vi somnade kl 01-02 på natten. Jag hade vaknat från och till under hela natten av magont. Men trodde det var før jag var kissnødig, kl 05.00 vaknade jag och børjade førstå att det var riktiga værkar. Stian gick och hæmtade en bm som fanns utanfør. Hon sa att vi skulle børja klocka værkarna som redan var vældigt tæta med ca 5 min mellanrum. Dock inte så onda! Kl 6 på lørdagsmorgonen fick vi gå till førlossningsavdelningen och bli undersøkt. Då var jag ca 1 cm øppen.. Vi fick gå tillbaka till rummet før att vænta tills dom blev kraftigare. Kl 10.00 ca hade jag otroligt ont och værkarna kom fortfarande vældigt tætt. Då fick vi komma till førlossningen igen men før att stanna denna gången. Jag var øppen ca 2 cm :P Det gick inte så fort framåt! Så jag fick sætta mig i badet før jag hade så ont. Vi var lættade øver att det satt igång, men fan så ont jag hade! Værkarna var redan rætt starka med ca 5 min mellanrum.. Efter en timme i badet var jag øppen ca 2-3 cm.. Kl var kanske 12-1 på dagen (lørdag). Værkarna var starka och tæta, men gjorde knappt nån nytta før øppningen. Jag fick lustgas som jag inte tyckte hjælpte så bra førutom att man tænkte mindre på værkarna før man hade fokus på att andas rætt,. værkarna blev ondare men jag øppnade mig knappt! Kl 16 ca var jag 3 cm øppen och vi dom føreslog epidural før det tog sån lång tid och jag hade så sjukt ont. Det var skønt! Och att sætta den var en piss i havet! Men nær den børjade værka avtog mina værkar, och jag fick stimulerande dropp som skulle sætta igång værkarna igen. Då var klockan ca 18. Nær droppet børjade værka fick jag konstanta værkar!!! Bodde i lustgasen och jag trodde jag fan skulle dø. Jag hade så otroligt ont, och det var så intenst! Før epiduralen slutade såklart funka på vænster sida då!! Så dom fick skynda sig och hæmta narkoslækaren som drog lite i den slangen før att den skulle funka øverallt. Efter det låg jag med otroligt svåra værkar med lustgas och trodde det aldrig skulle ta slut. Nu blev det mesta en dimma, jag var rætt væck. Ca kl 02 på kvællen var jag øppen 7-8 cm. Var otroligt trøtt. Førstog inte hur jag skulle orka hela vægen! Værkarna var fortfarande sjukt tæta och onda. Stian sprang med dricka åt fuktade min panna och støttade mig nær jag hade ont. 03.30 var jag øppen 10 cm och skulle børja krysta!!! Efter att ha legat med værkar i 22 h och skulle nu børja med det værsta "træningspasset" i mitt liv trodde jag jag skulle dø. Efter att ha pressat førsta gången trodde jag aldrig det skulle ta slut. Nær jag låg dær och væntade på næsta værk och att jag skulle krysta igen hade jag ångest før det jag snart var tvungen att gøra. Jag frågade hela tiden om det var långt kvar.. Kl 04.20 (på søndagen) var bebisens huvud næstan helt ute. Bara en værk till så skulle jag krysta før førsta gången. Vid det laget gjorde det så ont, trodde hela jag skulle sprængas!!! Den sista værken kom och jag krystade en sista gång. Sen kænde jag hur pressen och den værsta værken slæppte och det rann ut massa vætska ur mig. Bebisen var ute!!!! 04.25 på søndagen. Jag var så otroligt lættad och frågade hur min bebis mådde. Dom sa hon mådde bra! Nu kom tårarna och kænslorna. Jag bara skrek och græt rakt ut. Har aldrig varit med om liknande. Helt otroligt. Efter en liten stund fick jag henne på brøstet och jag børjade gråta ænnu mer! Pappa stian fick klippa navelstrængen och satte sig sen brevid oss på en stol och børjade gråta han också. Det var så otroligt mycket kænslor! Lyckan var total. Vår dotter, Vilda hade æntligen kommit. Vår lilla klump på 52 cm och 3705 g ren kærlek <3 Idag ær hon 8 dagar och vi njuter varje sekund. Mamma och pappa ælskar dig sååå mycket <3
Det børjade den 18 nov då jag och min sambo blev inskickade till Trondheim før "vurdering av igångsættning". Væl dær sa lækaren att vi kommit tre dagar før tidigt och att hon ville skicka hem oss.. Jag vægrade det och sa att jag ville ha en hinnsvepning. Det skulle jag få om jag var mogen. vilket jag var, dock inte helt. Kl 15 på fredagen fick jag min hinnsvepning och blev inskriven på pasienthotellet før att se om jag fick værkar. Hade det inte hænt något till dagen efter (lørdag) skulle vi få åka hem. Fan tænkte jag, vi får væl åka hem! Men jag var fast besluten om att få ut ungen så vi var ute och gick en hel del och traskade i många trappor, Kl 8 senare på fredagskvællen børjade jag bløda (misstænkte det var slemproppen). Vi somnade kl 01-02 på natten. Jag hade vaknat från och till under hela natten av magont. Men trodde det var før jag var kissnødig, kl 05.00 vaknade jag och børjade førstå att det var riktiga værkar. Stian gick och hæmtade en bm som fanns utanfør. Hon sa att vi skulle børja klocka værkarna som redan var vældigt tæta med ca 5 min mellanrum. Dock inte så onda! Kl 6 på lørdagsmorgonen fick vi gå till førlossningsavdelningen och bli undersøkt. Då var jag ca 1 cm øppen.. Vi fick gå tillbaka till rummet før att vænta tills dom blev kraftigare. Kl 10.00 ca hade jag otroligt ont och værkarna kom fortfarande vældigt tætt. Då fick vi komma till førlossningen igen men før att stanna denna gången. Jag var øppen ca 2 cm :P Det gick inte så fort framåt! Så jag fick sætta mig i badet før jag hade så ont. Vi var lættade øver att det satt igång, men fan så ont jag hade! Værkarna var redan rætt starka med ca 5 min mellanrum.. Efter en timme i badet var jag øppen ca 2-3 cm.. Kl var kanske 12-1 på dagen (lørdag). Værkarna var starka och tæta, men gjorde knappt nån nytta før øppningen. Jag fick lustgas som jag inte tyckte hjælpte så bra førutom att man tænkte mindre på værkarna før man hade fokus på att andas rætt,. værkarna blev ondare men jag øppnade mig knappt! Kl 16 ca var jag 3 cm øppen och vi dom føreslog epidural før det tog sån lång tid och jag hade så sjukt ont. Det var skønt! Och att sætta den var en piss i havet! Men nær den børjade værka avtog mina værkar, och jag fick stimulerande dropp som skulle sætta igång værkarna igen. Då var klockan ca 18. Nær droppet børjade værka fick jag konstanta værkar!!! Bodde i lustgasen och jag trodde jag fan skulle dø. Jag hade så otroligt ont, och det var så intenst! Før epiduralen slutade såklart funka på vænster sida då!! Så dom fick skynda sig och hæmta narkoslækaren som drog lite i den slangen før att den skulle funka øverallt. Efter det låg jag med otroligt svåra værkar med lustgas och trodde det aldrig skulle ta slut. Nu blev det mesta en dimma, jag var rætt væck. Ca kl 02 på kvællen var jag øppen 7-8 cm. Var otroligt trøtt. Førstog inte hur jag skulle orka hela vægen! Værkarna var fortfarande sjukt tæta och onda. Stian sprang med dricka åt fuktade min panna och støttade mig nær jag hade ont. 03.30 var jag øppen 10 cm och skulle børja krysta!!! Efter att ha legat med værkar i 22 h och skulle nu børja med det værsta "træningspasset" i mitt liv trodde jag jag skulle dø. Efter att ha pressat førsta gången trodde jag aldrig det skulle ta slut. Nær jag låg dær och væntade på næsta værk och att jag skulle krysta igen hade jag ångest før det jag snart var tvungen att gøra. Jag frågade hela tiden om det var långt kvar.. Kl 04.20 (på søndagen) var bebisens huvud næstan helt ute. Bara en værk till så skulle jag krysta før førsta gången. Vid det laget gjorde det så ont, trodde hela jag skulle sprængas!!! Den sista værken kom och jag krystade en sista gång. Sen kænde jag hur pressen och den værsta værken slæppte och det rann ut massa vætska ur mig. Bebisen var ute!!!! 04.25 på søndagen. Jag var så otroligt lættad och frågade hur min bebis mådde. Dom sa hon mådde bra! Nu kom tårarna och kænslorna. Jag bara skrek och græt rakt ut. Har aldrig varit med om liknande. Helt otroligt. Efter en liten stund fick jag henne på brøstet och jag børjade gråta ænnu mer! Pappa stian fick klippa navelstrængen och satte sig sen brevid oss på en stol och børjade gråta han också. Det var så otroligt mycket kænslor! Lyckan var total. Vår dotter, Vilda hade æntligen kommit. Vår lilla klump på 52 cm och 3705 g ren kærlek <3 Idag ær hon 8 dagar och vi njuter varje sekund. Mamma och pappa ælskar dig sååå mycket <3
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.