Min Förlossningsberättelse
Kickeluring · 2012-01-16 · 510 visningar
Allt började egentligen redan den 4 december. Jag satt hemma i soffan och kände en förvärk, inget ovanligt med det. Men efter värken så såg magen helt konstig ut. Sambon kollade på den och började asgarva. Jag reste mig upp och insåg att magen sjunkit hur mycket somhelst sen ja kollade i speglen för bara 5 minuter sedan. Vi gick ut och gick en runda i rask takt och sedan började det.
Vi gick och la oss efter rundan och jag vaknade med jämna mellanrum hela natten av små värkar. Inget som gjorde speciellt ont men vaknade av dom. Kl 7 på morgonen började dom dock kännas och kom väldigt thight. När kl var 11 orkade jag inte längre så jag ringde in till förslossningen som hörde på mig att det var dags att åka in. kl 12 var vi inne och de satte ctg.. självklart kände jag inte värkar då och var säker på att jag skulle få bli hemskickad. Men när de gjorde första undersökingen var jag öppen 3 cm och fick stanna kvar. Började med att lägga mig i ett bad men det varade bara i ca 15 minuter sen började det göra så ont att jag inte visset var jag skulle bli av. Gick ur badet och tillbaka till rummet. Där fick jag lustgas. Oh älskade underbara lustgas!!! Klockan tre gjordes en ny undersökning och då var jag öppen 8 cm. Så inte kosntigt att jag hade ont. Men jag stod vid sängen och vikade på mina höfter och andades i lustgasen. Plötsligt ville de sätta skalpelektrod på henne för hjärtljudet var väll inte helt 100 så det gjorde dem. Två gånger därefter fick de kalla på dr för att ta prov på huvudet eftersom hon inte verkade må helt bra men båda gångerna slapp hon kolla för hjätljuden blev bra igen.
Tiden gick och det började göra ondare men efter en undersökning till konstatera min bm att jag inte öppnade mig mer och hon skulle sätta värkstimulernade dropp.. I samband med det fick jag också eda:n som jag ångrar att jag inte tog tidigare. Det kändes ju inte? haha.. När de var gjort och droppet var satt tog det inte lång tid förän de blev ett satans tryck neråt.. krystvärkarna hade börjat.
Jag krystade först en stund utan BM för hon gick iväg men sa åt mig och fortsätta.. sen kom hon tillbaka efter kanske 5 minuter och då var det dags att sätta igång på riktigt.. Vid varje krystvärk krystade jag men BM tryckte på slidöpningen för att hjälpa huvudet ut och det gjorde så jävla ont att jag varenda gång knep istället.. När hon äntligen fattade att hon inte kunde göra så tog det tre krystvärkar och min underbara ängel var ute, den 5 december kl 20.49. Hon vägde 4290 g och var 54 cm lång, min Millie Freya Lisbeth Zätterberg.
Oj oj oj, det var det häftigaste jag någonsin varit med om och jag längtar redan tills nästa gång!
[image1]
Vi gick och la oss efter rundan och jag vaknade med jämna mellanrum hela natten av små värkar. Inget som gjorde speciellt ont men vaknade av dom. Kl 7 på morgonen började dom dock kännas och kom väldigt thight. När kl var 11 orkade jag inte längre så jag ringde in till förslossningen som hörde på mig att det var dags att åka in. kl 12 var vi inne och de satte ctg.. självklart kände jag inte värkar då och var säker på att jag skulle få bli hemskickad. Men när de gjorde första undersökingen var jag öppen 3 cm och fick stanna kvar. Började med att lägga mig i ett bad men det varade bara i ca 15 minuter sen började det göra så ont att jag inte visset var jag skulle bli av. Gick ur badet och tillbaka till rummet. Där fick jag lustgas. Oh älskade underbara lustgas!!! Klockan tre gjordes en ny undersökning och då var jag öppen 8 cm. Så inte kosntigt att jag hade ont. Men jag stod vid sängen och vikade på mina höfter och andades i lustgasen. Plötsligt ville de sätta skalpelektrod på henne för hjärtljudet var väll inte helt 100 så det gjorde dem. Två gånger därefter fick de kalla på dr för att ta prov på huvudet eftersom hon inte verkade må helt bra men båda gångerna slapp hon kolla för hjätljuden blev bra igen.
Tiden gick och det började göra ondare men efter en undersökning till konstatera min bm att jag inte öppnade mig mer och hon skulle sätta värkstimulernade dropp.. I samband med det fick jag också eda:n som jag ångrar att jag inte tog tidigare. Det kändes ju inte? haha.. När de var gjort och droppet var satt tog det inte lång tid förän de blev ett satans tryck neråt.. krystvärkarna hade börjat.
Jag krystade först en stund utan BM för hon gick iväg men sa åt mig och fortsätta.. sen kom hon tillbaka efter kanske 5 minuter och då var det dags att sätta igång på riktigt.. Vid varje krystvärk krystade jag men BM tryckte på slidöpningen för att hjälpa huvudet ut och det gjorde så jävla ont att jag varenda gång knep istället.. När hon äntligen fattade att hon inte kunde göra så tog det tre krystvärkar och min underbara ängel var ute, den 5 december kl 20.49. Hon vägde 4290 g och var 54 cm lång, min Millie Freya Lisbeth Zätterberg.
Oj oj oj, det var det häftigaste jag någonsin varit med om och jag längtar redan tills nästa gång!
[image1]
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.