Min förlossnings berättelse...

Det var måndags kväll och jag å sambon satt och tittade på Hell on Wheels (en super bra serie för övrigt!) Jag hade haft förvärkar sedan söndagen som kom och gick. Under måndagen hade de kommit och gått under hela dagen. Jag låg i soffan hela dagen... Klockan blir efter midnatt och vi ska lägga oss. Klockan ett ska jag upp på toaletten.. då går lite av vattnet... samtidigt har jag ordentliga värkar. Men jag blir glad för jag känner att nu kommer det starta igång ordentligt. Ringer in till förlossningen som tycker att jag ska vänta att åka in... Lägg dig med en binda. Jag som har kraftiga värkar nu undrar hur i hela friden jag ska kunna sova...? Sambon börjar bli orolig. Jag är ganska tålig och har hög smärt tröskel. Hade inte sambon sagt att nu åker vi in så hade jag kämpat vidare hemma... Då verkarna inte kom var 3:e minut, bara ibland kunde de komma riktigt tätt...

Klockan 01.00 kommer vi in till bb... Jag har lite högt blodtryck som jag får tablett för. Sedan ska jag lägga mig i "stolen" Fy vad obekvämt säger jag bara... Jag blir undersökt och det visar sig att jag är öppen 3-4 cm. Jag blir lite besviken då jag tycker jag borde vara öppen mera... :)

Timmarna går... Jag ligger och tänker att till lunch är hon nog ute... Värkarna blir starkare och tätare. Dagpersonalen kommer och tar över. Får en ung tjej och en som går brevid som tar hand om mig... Jätteduktig tjej för sin ålder, påläst och erfaren...

Under dagen börjar jag få ondare och ondare... Tycker det är skönt att växla mellan att stå och ligga... När jag tillslut är öppen 8 cm ber jag om att få smärtstillande. Väljer epiduralen ( rekommenderar den verkligen!) När den börjar verka känner jag hur jag slappnar av i kroppen och jag får en liten vilan. Detta var verkligen skönt, att få samla krafterna innan det sedan körde på igen... När den har varit i kroppen ett tag och jag har fått vila en stund vill barnmorskerna prova lite olika ställningar. Får bla sitta på en ring lutandes mot min sambo, samt stå på alla fyra och hålla ner huvudet och upp med stjärten. Stå på alla fyra så där fick jag göra i 20 minuter, detta för att barnet när man reser på sig ska komma längre ner i bäckenet.

Timmarna går och jag känner att nu vill jag inte prova fler saker... Klockan blir 15 och då blir det personal byte. Då kommer några äldre kvinnor in. Jag har under tiden börjat få värkstimulerande dropp. Den ansvarige tycker att ja men här ser ju alla värden och allt bra ut så nu kör vi. Hon ökar på droppet succesivt och värkarna blir allt mer kraftiga och det trycker på mera. Jag känner mig trygg och i goda händer med de som är hos mig nu. Sambon håller mig ihanden och tar emot kraften i värkarna genom att trycka mot min hand...

Känslan nu när det börjar närma sig är häftig. Men allt tryck känns i baken. Jag som varit rädd för att spricka bakåt tycker att det är otäckt och vågar inte trycka på riktigt. Men när huvudet börjar komma ut så känns det att bebisen är på väg ut ur slidan.. :) Barnmorskan säger att nu är hon snart ute... Jag bryter i hop och får gråta av mig en stund. Så länge som jag har gått och längtat efter min flicka och nu är hon snart här.... Efter ett par värkar är min flicka ute... Hon läggs upp på min mage och känslorna är enorma...

Min sambo får klippa navelsträngen och sedan mäter de och väger. 52 cm lång och födelsevikten 3670 g.

Är nöjd med min förlossning och tyckte att allt gick bra... Det jobbiga är öppnings fasen... När bebisen väl är på väg ut så är det bara att trycka på... Då är det bara ett par värkar kvar.. Och en helt fantastisk upplevelse!!

Blev en lång berättelse :) Lycka till ni som väntar på den stora dagen. Säger som alla andra. Tillåt er att vila i slutet av graviditeten. Det gjorde jag och det har man igen... Man är som en sombie dagarna efter förlossningen. Man kan inte tänka och inte heller prata :) Så VILA!!!

Kram på er alla mammor!!