Min förlossnings berättelse...

Under tisdags förmiddagen den 9/11 började jag känna värkarna smyga fram, det va väl kanske 10-20 min imellan.. Senare kom min syster ner och höll mig sällskap. Under kvällen blev det bara värre och värre, och det gjorde ondare och ondare! Under natten kunde jag inte sova alls, det gjorde så jäkla ont i ryggen och magen, och då hade jag värkar med ca 5 mins mellanrum och runt 8 tiden på onsdags morgonen var dom nrer på 3 min. Så jag ringde förlossningen och dom tyckte att jag kunde vara hemma ett tag till. Så jag ringde syrran igen för de va hon som skulle köra upp oss när det skulle bli dags. Så vi gick en promenad och helt plötsligt la värlarna bara av!! Så efter promenaden så kollade vi på en film, och då kom dom igång igen! När kl va typ 18 så kännde jag att det inte gick mer, hade så ont och jag var så trött! jag hade ju inte sovit något på över ett dygn... Så vi bestämde oss för att åka upp. När vi kom upp så läste dom av min kurva och gjorde en undersökning, läkren trodde att det kunde vara dags när hon kollat på kurvan för att jag hade så starka och täta värkar så då blev vi glada och lättade, äntligen va han på väg!! Sen kollade hon hur mycket jag var öppen, 1 cm!!!!!! Så hon skickade hem mig med två starka alvedon och två smärtstillande och en sömntablett. Jag va så besviken!! Vi åkte hem till min mamma och blev bjudna på mat. Och då tog jag en alvedon och en smärtstillande, men dem hjälpte inte ett dugg!! Sen åkte jag och sambon hem till oss och jag tog sömntabletten, då va kl ca 23. Jag lyckades somna, men vaknade titt som tätt, och när kl va 3. Då tog jag dom sista tabletterna, men de hjälpte inte heller. Jag visste verkligen inte vart jag skulle ta vägen, jag hade så ont! Och när kl va 4.15 så blev sambon tokig och ville att ja skulle ringa upp till förlossningen och be om att få komma upp, för han fick lite panik och visste inte va han skulle göra. Så jag ringde och dom ville att jag skulle komma upp. Jag ringde syrran och hon blev överlycklig! Så hon kom ner och hämtade oss, när vi väl kom upp så kunde jag knappt gå! Dom satte en kurva, och den visade starka och täta värkar. Och så kollade dom hur mycket mer jag öppnat mig och jag var öppen...... 2 cm!!!!!!!!!!!!! Så jag hade bara öppnat mig 1 cm til...

Dom la in mig iaf, så jag fick yttligare en sömntablett och en morfin spruta för att kunna sova, men inte gick det! När kl var 9 bestämde dom sig för att sätta igång mig, för att jag bara öppnat mig yttligare 0.5 cm. Så dom tog hål på hinnorna och satte dropp. Och efter ettt tag kom dom in och satte ryggbedövningen. Jag låg i sängen med lustgasen på 50/50 och trodde jag skulle dö =P och vid 12 kollade dom hur mycket jag öppnat mig, och då var jag bara öppen 3 cm. Det hände alltså ingenting typ! Så sköterskan tvingade upp mig ur sängen så jag var tvungen att stå upp pvh hålla mig i en ställning. Det va inte skönt alls i början! Men efter ca 45 min så ville dom kolla om något hänt, och visst hade det de! Nu var jag äntligen öppen 8 cm!! Då fick jag typ övernatuliga krafter och kastade mig upp till ställningen igen, för nu skulle han bara ut! När kl va typ 13.30 så ville dom kolla mig igen, och då va jag helt öppen och klar för att krysta! Men då var han inte helt ner sjunken så jag fick vänta lite till! Men efter 5 min så fick jag visa vad jag gick för! Och när jag skulle ge sista krysten tog värkarna slut! Så fullt drag på droppet, men inget hände, så dom fick massera fram en sista värk, och 14.05 kom han ut!

Det var lätt det värsta jag varit med om!! Jag låg yttligare i ca 1 timma och blev sydd! Det blev totalt 11 stygn.

Dagen efter kom våran sköterska ner och hälsade på oss på bb och berättade lite om hur hon tyckte att det gått och så, då berättade hon att det visst inte gått så lätt till som vi trott, nät han va på väg ut så låg han snett med huvudet, så han kom ut snett och sen så skruvade han inte på sig när axlarna och de skulle ut, därför blev de så mycke stygn! Sen ville inte moderkakan komma ut, så dom fick typ slita ut den. Och det va även då hon berättade att värkarna tog slut när han nnästan va ute. Men hon tyckte att vi skötte oss kanon bra!

Nu sitter jag här 10 dagar senare och har min underbara son i famnen och allt funkar kanon!

Är världens stoltste mamma <3 Älskar min lilla Theodor <3