Min förlossning efter journal och minne!
Bumbi · 2012-03-07 · 815 visningar
MIN FÖRLOSSNINGEBERÄTTELSE
De som är förlossningsrädda bör ej fortsätta läsa!!!
Den 12 januari
Jag får värkar var 3-9 minut som varar ca 1 minut på natten, under dagen blir de färre och mellan 9-20 minuter. Smärtans intensivitet är detsamma, de gör ont och jag måse andas genom dem vilket gör att jag inte får sova något på 2 dygn.
Den 15 januari
Klockan 00.00
Jag ringer in till förlossningen för att jag vill ha en sovdos men barnmorskan tycker att det inte behövs? och att jag inte har tillräckligt ont då jag kan prata genom värkarna och att de inte är tillräckligt regelbundna. Men lite argt nämner jag att jag inte kommer kunna föda något barn om jag inte får sova något. Jag får komma in.
Klockan 02.30
På väg från bilparkeringen till förlossningen får jag 3 kraftiga värkar som lämnar mig skakig och gråtande, jag tillochmed hackar tänder. De möter upp mig och min man i entren och sedan blir vi hänvisade till rum 9 på förlossningen där de kopplar mig till en CTG-apparat. De skriver i journalen att jag inkommer för utmattning och önskan om sovdos + värkar.
Klockan 03.00
De gör en vaginal undersökning som visar att jag är 7cm öppen och jag blir inskriven. ( Även om jag lägtat efter att det ska dra igång på riktigt blev jag besviken då jag bara ville sova ). Jag blir visad hur lustgasen fungerar och provar den till 3 värkar + ger den ett försök lite senare men använder den inte mer utan undrar istället över andra smärtlindrings alternativ. Jag vill verkligen inte ha ryggbedövning säger jag! Barnmorskan ska gå och höra om en PCB men jag får aldrig denna.
Klockan 04.10
Nu undersöker de mig igen då jag har haft väldigt ont i en kvart och säger att jag måste ha smärtlindring. Kroppen pressar dessutom på av sig själv. Jag känner värkarna bak i ryggen och smärtan är väldigt intensiv och jag vrålar rakt ut när den kommer. Både jag och min man är överrens om att detta är den jobbigaste perioden av hela förlossningen för oss båda. Jag är nu öppen 8cm men barnmorskan säger att det är försent för smärtlindring utan föreslår att jag ska prova lustgasen igen. Men det är omöjligt då jag inte kan hålla den när värkarna kommer. Jag får dessutom prova pressa på lite för att känna efter. Denna timmen vill jag helst glömma! Jag säger att det känns som om jag ska bajsa ut en fotboll och att jag är för liten tror dessutom att jag säger att jag inte vill ha något barn.
Klockan 05.15
De undersöker mig igen och jag är då öppen 10cm och krystvärkarna startar. Barnmorskan är i början väldigt aktiv och säger till mig att pressa på! Ta tag om benen, hakan neråt och tryck på. Var inte feg. Men detta var väldigt svårt då det inte kändes som om kroppen hjälpte till alls. Hon baddar mig i underlivet med en handduk doppad i varmt vatten och det är underbart och är den ända smärtlindring jag har. Efter ett tag sätter hon sig på en stol bredvid sköterskan och jag känner mig overgiven och osäker men jag sköter det bra själv säger hon.. Töjer. Hade jag inte haft min man vid min sida hade jag inte klarat det.
Barnmorskan kan se hinnblåsan vid varje krystning och hoppas att vår dotter ska födas med segerhuva, men..
Klockan 06.13
Går vattnet. ( Barnmorskan som då blev väldigt aktiv igen nämde att de eventuellt skulle behöva klippa mig ). Tre värkar och senare föds hon fram. De torkar av henne lite och låter navelsträngen tömmas innan min man klipper den och hon läggs upp på mitt bröst.
Jag sprack hela vägen och de berättade att jag skulle behöva opereras under narkos. Moderkakan ville inte riktigt släppa så de satte dropp på mig och drog i navelsträngen, tryckte på magen och bad mig pressa. Till slut gick det! Jag blödde även en del så att de fick massera magen för att få stopp på blödningen. Sedan fick min man ta dottern medan de rullade iväg mig till operation.
Narkosläkaren nämde för mig att jag skulle hinna tänka eller säga "aj" när han skulle spruta in narkosmedlet i kanylen men att jag sedan skulle somna. Men jag somnade inte eftersom de hade satt kanylen fel på förlossningen så det sprutades in i muskeln istället. Det gjorde jätteont och jag fick andas lustgas till de hade lyckats flytta kanylen. Innan jag får en ny dos och somnar hör jag narkosläkaren säga förlåt.
Jag fick en total sfinkterruptur, grad 3. Men första tiden så hade jag mer ont i armen där de sprutade in narkosmedlet än av bristningen. Jag kunde inte använda armen vilket försvårade när jag skulle ta hand om min dotter.
Ibland önskar jag att jag hade valt kejsarsnitt igen då min första dotter kom på detta vis då hon låg i säte, men samtidigt så kände jag aldrig att jag sprack under förlossningen och just känslan när hon kom och de la upp henne på bröstet är unik och helt magisk. Jag glömmer det aldrig.
Datum: 12-01-15 Klockan: 06:22 Vikt: 3460g Längd: 51 cm
De som är förlossningsrädda bör ej fortsätta läsa!!!
Den 12 januari
Jag får värkar var 3-9 minut som varar ca 1 minut på natten, under dagen blir de färre och mellan 9-20 minuter. Smärtans intensivitet är detsamma, de gör ont och jag måse andas genom dem vilket gör att jag inte får sova något på 2 dygn.
Den 15 januari
Klockan 00.00
Jag ringer in till förlossningen för att jag vill ha en sovdos men barnmorskan tycker att det inte behövs? och att jag inte har tillräckligt ont då jag kan prata genom värkarna och att de inte är tillräckligt regelbundna. Men lite argt nämner jag att jag inte kommer kunna föda något barn om jag inte får sova något. Jag får komma in.
Klockan 02.30
På väg från bilparkeringen till förlossningen får jag 3 kraftiga värkar som lämnar mig skakig och gråtande, jag tillochmed hackar tänder. De möter upp mig och min man i entren och sedan blir vi hänvisade till rum 9 på förlossningen där de kopplar mig till en CTG-apparat. De skriver i journalen att jag inkommer för utmattning och önskan om sovdos + värkar.
Klockan 03.00
De gör en vaginal undersökning som visar att jag är 7cm öppen och jag blir inskriven. ( Även om jag lägtat efter att det ska dra igång på riktigt blev jag besviken då jag bara ville sova ). Jag blir visad hur lustgasen fungerar och provar den till 3 värkar + ger den ett försök lite senare men använder den inte mer utan undrar istället över andra smärtlindrings alternativ. Jag vill verkligen inte ha ryggbedövning säger jag! Barnmorskan ska gå och höra om en PCB men jag får aldrig denna.
Klockan 04.10
Nu undersöker de mig igen då jag har haft väldigt ont i en kvart och säger att jag måste ha smärtlindring. Kroppen pressar dessutom på av sig själv. Jag känner värkarna bak i ryggen och smärtan är väldigt intensiv och jag vrålar rakt ut när den kommer. Både jag och min man är överrens om att detta är den jobbigaste perioden av hela förlossningen för oss båda. Jag är nu öppen 8cm men barnmorskan säger att det är försent för smärtlindring utan föreslår att jag ska prova lustgasen igen. Men det är omöjligt då jag inte kan hålla den när värkarna kommer. Jag får dessutom prova pressa på lite för att känna efter. Denna timmen vill jag helst glömma! Jag säger att det känns som om jag ska bajsa ut en fotboll och att jag är för liten tror dessutom att jag säger att jag inte vill ha något barn.
Klockan 05.15
De undersöker mig igen och jag är då öppen 10cm och krystvärkarna startar. Barnmorskan är i början väldigt aktiv och säger till mig att pressa på! Ta tag om benen, hakan neråt och tryck på. Var inte feg. Men detta var väldigt svårt då det inte kändes som om kroppen hjälpte till alls. Hon baddar mig i underlivet med en handduk doppad i varmt vatten och det är underbart och är den ända smärtlindring jag har. Efter ett tag sätter hon sig på en stol bredvid sköterskan och jag känner mig overgiven och osäker men jag sköter det bra själv säger hon.. Töjer. Hade jag inte haft min man vid min sida hade jag inte klarat det.
Barnmorskan kan se hinnblåsan vid varje krystning och hoppas att vår dotter ska födas med segerhuva, men..
Klockan 06.13
Går vattnet. ( Barnmorskan som då blev väldigt aktiv igen nämde att de eventuellt skulle behöva klippa mig ). Tre värkar och senare föds hon fram. De torkar av henne lite och låter navelsträngen tömmas innan min man klipper den och hon läggs upp på mitt bröst.
Jag sprack hela vägen och de berättade att jag skulle behöva opereras under narkos. Moderkakan ville inte riktigt släppa så de satte dropp på mig och drog i navelsträngen, tryckte på magen och bad mig pressa. Till slut gick det! Jag blödde även en del så att de fick massera magen för att få stopp på blödningen. Sedan fick min man ta dottern medan de rullade iväg mig till operation.
Narkosläkaren nämde för mig att jag skulle hinna tänka eller säga "aj" när han skulle spruta in narkosmedlet i kanylen men att jag sedan skulle somna. Men jag somnade inte eftersom de hade satt kanylen fel på förlossningen så det sprutades in i muskeln istället. Det gjorde jätteont och jag fick andas lustgas till de hade lyckats flytta kanylen. Innan jag får en ny dos och somnar hör jag narkosläkaren säga förlåt.
Jag fick en total sfinkterruptur, grad 3. Men första tiden så hade jag mer ont i armen där de sprutade in narkosmedlet än av bristningen. Jag kunde inte använda armen vilket försvårade när jag skulle ta hand om min dotter.
Ibland önskar jag att jag hade valt kejsarsnitt igen då min första dotter kom på detta vis då hon låg i säte, men samtidigt så kände jag aldrig att jag sprack under förlossningen och just känslan när hon kom och de la upp henne på bröstet är unik och helt magisk. Jag glömmer det aldrig.
Datum: 12-01-15 Klockan: 06:22 Vikt: 3460g Längd: 51 cm
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.