\"Min\" förlossning..!

Nu är hon här.. Bara några timmar efter jag skrivit mitt förra inlägg (kl.1 ungefär) så vaknade jag av att jag trodde jag kissade på mig (vilket även hände för några nätter sen så tänkte inte så mkt på det). Hade trosskydd på så tänkte "skit samma"! Sen kom det en dust till strax efter så gick upp för att gå på toa och då kom det ännu mer och jag började misstänka att det var vattnet. Gjorde en "höftdans" i badrummet och det kom en dust till.. :) ringde förlossningen som sa att jag skulle försöka sova lite och invänta värkar eller ringa på morgonen igen och komma in på en kontroll! Nervös till 1000 tänkte jag hur i helsike ska jag kunna sova nu men iaf så gick jag och la mig tillbaka.

Hann precis varva ner så började värkarna (kl.2) de var ganska milda och kom med ca 6-7min mellanrum så tänkte att jag avvaktar innan jag väcker sambon och ser hur de utvecklar sig.. Kl.3.30 orkade jag dock inte längre.. Vi har ändå drygt 11mil till förlossningen och skulle även hämta min mamma innan som skulle passa barna och djuren. Väckte sambon och ringde mamma, värkarna kom nu med 5-6 min mellanrum höll i sig ca 1 min och började göra riktigt ont (kunde inte prata under en värk).

Medan sambon hämtade mamma så passade jag på att bädda sängen, fixa disken och tvätten samt ta ut all packning till hallen + packa det sista.. :) fick avbryta ofta men är man pedant så är man.. ;)

sambon kom hem och vi drog iväg direkt. Vissa värkar gjorde mer ont än andra och tryckte neråt ganska mkt påväg in till fl. Kom till fl kl.5.30 ungefär och när jag skulle kliva ur bilen så kom det en värk som höll på att golva mig!

Blev undersökt och uppkopplad ganska omgående och var öppen 7cm tack och lov!! Tänkte hela tiden på vägen ner "vi blir säkert hemskickade" för jag hade ju inte haft värkar länge alls.. Men somsagt 7hela cm och bara en liten kant kvar på tappen!! :D

Fick byta om till rock och dessa ursexiga Tena-trosor och blöja innan de satte ctg och kollade så bebisen mådde bra under värkarna.. Som vanligt så krånglar kontakten mellan dosan och bebisen så de satte en skalpelektrod istället, precis som med förra dottern. Hade fram tills de skulle sätta elektroden suttit på sängkanten och andats mig genom värkarna medan min fantastiska sambo masserade höfterna (underlättade massor) men efter att jag hade lagt mig ner i sängen så blev värkarna ganska omgående otroligt intensiva och långa framförallt så jag bad om lustgas.

Nu var det dags för skiftbyte på förlossningen och det kom in sköterskor, barnmorskor och fan vet vad i rummet och presenterade sig (en av dem sa, jag heter ... Men jag vet att du inte bryr dig om det alls just nu! Och det hade hon väldigt rätt i, vem som helst kunde kommit in där just då och det hade jag skitit fullständigt i ;))

jag låg iallafall och sög lustgas i min egna lilla värld som helt plötsligt blev ett vakuum, det susade för öronen, rummet började snurra för att sedan bli svart och det enda jag uppfattade var en röst som sa en mening som sedan upprepades samtidigt som det kändes som om jag sjönk in i nån dvala av nått slag och i samma veva den här rösten sa ; och sen blir allt bara ett vakuum! Så blev allt knäpptyst och kolsvart. Sekunden efter kändes det som om jag blev ryckt ut ur det här vakuumet och så var jag tillbaka i förlossningsrummet igen med massa ljud och rörelse. Hörde nån sköterska som sa att de skulle sänka gasen och en annan som sa att nu får du bedövning i bäckenet. Kände sen att de stoppade upp något där nere för att sedan ta bort det och säga att nej det här hinns inte med.

I samma veva säger jag; nu kommer bebisen! Och krystvärkarna startar (vet att jag då tänkte: vilken lättnad att äntligen få krysta sig genom smärtan!! :) )!

Några få krystvärkar senare då jag både svurit och bett om ursäkt till personalen är hon född! :) Hon var väldigt blå när hon föddes så de fick skubba henne ordentligt så hon fick skrika i sig lite syre. En liten stund efter det fick vi veta att det var en flicka (min tredje flicka). Sambon såg så lagom nöjd ut men så är det, man kan inte få allt här i livet! ;) Huvudsaken var iaf att nu var hon äntligen född och mådde till synes bra.. :)

Hon vägde 4225gr och var 54cm lång (huvudomfång 36cm) så det var en stor liten flicka.. :)

Fick sy några stygn både inuti och utanpå i skinnet men inget större sår som tur var, tog ca en timme att bli sydd och mot slutet började lilltjejen bli otålig och sög på allt hon kom åt så jag la henne till bröstet.. Vilken känsla att få amma igen.. Har gjort det med de andra barna också och tycker det är helt fantastiskt när de ligger där och njuter och tittar på en! :)

När hon ätit färdigt så fick sambon äntligen hålla henne (han hade trampat runt ganska otåligt en stund) medan jag lyckades kravla mig ur sängen. Sängarna på förlossningen är inte det minsta bekväma!!

Vi stannade dessa 6 obligatoriska timmar på förlossningen och sen valde vi att åka hem och komma tillbaka på 48h kontrollen..!

Flickorna hemma blev jätteglada när vi kom och skulle helst ha hållit bebisen samtidigt om det gått men de fick turas om att sitta i soffan och hålla lillasyster som de längtat så efter! :) minsta tjejen är lite avundsjuk just nu vilket vi märker på att hon är vrång utan det like och säger nej till allt! Men det ska nog gå över snart bara vi fått in lite rutiner på allt nytt.. :)