Min förlossning
Sophie1 · 2014-05-14 · 395 visningar
Det var ett par veckorsen skrutten kom till världen men tänkte ändå dela med mig av min förlossning.
Fredag den 4:e april hade jag sista besöket hos bm, hon hade beställt tid för igångsättning den 9:e. Skit tänkte jag & hoppades att kroppen skulle dra igång allt av sig själv. Fredagen var aktiv, det bakades, shoppades,städades och på kvällen va vi hos mina föräldrar..till ca22.
när vi kom hem gick vi & lá oss, jag fick gå på toa ett antal ggr i samband med det började det värka, vid 23 kom den första riktiga värken, jag som va så trött ville bara sova och gjorde ett tappert försök. Vid midnatt gick det inte längre, Nicklas började klocka, till en början låg de på 4-5 min intervall. De blev ganska snabbt tätare, vid 2.00 spydde jag ner hela sängen (köpt ny madrass), Nicke ringde förlossningen och jag duschade. Mitt i samtalet me fl lägger nickes telefon av helt, den e död! Ringer från min, kommer överens om att jag stannar hemma så länge jag kan.. Jag vill inte åka in för att sen bli hemskickad igen. Vid 6.30 bär det av, då är jag bara öppen 3..får välja att åka hem lr gå i korridorerna. Jag vill hem, Nicke försökte övertala mig att stanna..men jag såg ju bara vår säng & chans att få vila så gott d går! Jag kan nu i efterhand tycka det är konstigt att de inte kände efter en ggn innan vi åkte. Väl hemma vid 7.30, lägger vi oss..då går vattnet...säger inget till en början ligger bara kvar i sängen. Efter ett tag berättar jag för Nicke, som behåller lugnet men i huvudet ser sig själv förlösa vårt barn i sängen, då jag uppenbarligen inte ville åka igen. Till slut får han upp mig iaf, då ser vi slemproppen & en del blod. Jag ska skölja av mig innan vi åker, Nicke hämtar en pall (som jag undvikit att duscha med hela grav då den kostade 1500 men det skiter jag i just då). Vi bor i en takvåning på 3:e plan utan hiss..att komma ner tog ett tag.
Vi är på förlossningen igen vid 9, då var jag öppen 8cm, dags att föda barn säger barnmorskan. Vi går till ett rum, jag får lustgas och ingenting annat då det gått för långt.
I slutet kommer det in 1 till bm och 2 studenter, kl 12.55 komm vår son! Lättnaden går inte att beskriva med ord, oj vad vi lipade båda två. Svärfar fick denbästa 55årspresenten :)
Fredag den 4:e april hade jag sista besöket hos bm, hon hade beställt tid för igångsättning den 9:e. Skit tänkte jag & hoppades att kroppen skulle dra igång allt av sig själv. Fredagen var aktiv, det bakades, shoppades,städades och på kvällen va vi hos mina föräldrar..till ca22.
när vi kom hem gick vi & lá oss, jag fick gå på toa ett antal ggr i samband med det började det värka, vid 23 kom den första riktiga värken, jag som va så trött ville bara sova och gjorde ett tappert försök. Vid midnatt gick det inte längre, Nicklas började klocka, till en början låg de på 4-5 min intervall. De blev ganska snabbt tätare, vid 2.00 spydde jag ner hela sängen (köpt ny madrass), Nicke ringde förlossningen och jag duschade. Mitt i samtalet me fl lägger nickes telefon av helt, den e död! Ringer från min, kommer överens om att jag stannar hemma så länge jag kan.. Jag vill inte åka in för att sen bli hemskickad igen. Vid 6.30 bär det av, då är jag bara öppen 3..får välja att åka hem lr gå i korridorerna. Jag vill hem, Nicke försökte övertala mig att stanna..men jag såg ju bara vår säng & chans att få vila så gott d går! Jag kan nu i efterhand tycka det är konstigt att de inte kände efter en ggn innan vi åkte. Väl hemma vid 7.30, lägger vi oss..då går vattnet...säger inget till en början ligger bara kvar i sängen. Efter ett tag berättar jag för Nicke, som behåller lugnet men i huvudet ser sig själv förlösa vårt barn i sängen, då jag uppenbarligen inte ville åka igen. Till slut får han upp mig iaf, då ser vi slemproppen & en del blod. Jag ska skölja av mig innan vi åker, Nicke hämtar en pall (som jag undvikit att duscha med hela grav då den kostade 1500 men det skiter jag i just då). Vi bor i en takvåning på 3:e plan utan hiss..att komma ner tog ett tag.
Vi är på förlossningen igen vid 9, då var jag öppen 8cm, dags att föda barn säger barnmorskan. Vi går till ett rum, jag får lustgas och ingenting annat då det gått för långt.
I slutet kommer det in 1 till bm och 2 studenter, kl 12.55 komm vår son! Lättnaden går inte att beskriva med ord, oj vad vi lipade båda två. Svärfar fick denbästa 55årspresenten :)
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.