Min förlossning
Flikka23 · 2012-05-20 · 689 visningar
Förlossningsberättelse
Vaknade kring 9 på torsdagen 10/5, min BF-dag med noll känningar. Frustrerad och less, trött på att vara gravid och längtade som en tok efter min lilleman! Dagen innan hade alla skrockgrejer för att starta en förlossning gjorts. Därför höll jag igång som jag brukat under dagen, plocka, städa, planterade, lagade mat och när Johan kom hem åkte vi och fyllde på kylskåpet med varor inför helgen.
Var hemma kring sju och reflekterade inte nämnvärt över min onda rygg och mensvärken, det var symtom jag haft i några dagar få slemproppen gick i omgångar varje dag från tisdagen. Vi kollade på tv och jag märkte att mensvärken blev intensivare och kom som i vågor. Hade läst om att värkar ska stråla i ländrygg och ljumskar så jag trodde inte att det var riktiga värkar utan tänkte bara att jag nog överansträngt mig under dagen.
Blev värre och värre under de närmsta timmarna och till slut började jag klocka bara för skoj skull, 7-12min mellanrum. Inget att oroa sig för ännu. Efter big brother tog jag ett bad för säkerhets skull och rakade benen ;)
Johan började förbereda avfärd om det skulle bli värre under natten, lassade i bb-väskan, tog fram babyskyddet och checklistan med kom-ihåg-punkter inför resan, tömma sopor, packa kylväska, min plånbok etc. Sen gick han och la sig för att sova.
11/5
Jag hade svårt att slappna av så jag vankade fram och tillbaka och fortsatte klocka, 00.30 väcker jag Johan då det varit 5min mellan dem i en halvtimme och jag börjar bli nervös..
Vi får komma in och blir undersökt, 0,5cm livmodertapp och 2cm öppen. Får bada 2h och sedan kontroll igen, oförändrat. Får då Alvedon, bricanyl och en sömntablett inget verkar. Blir undersökt igen vid 7 och är då öppen 4cm, efter det stannar allt av. 9.30 tar de hål på hinnorna för att påskynda förloppet, inget resultat 11.45 får jag värkstimulerande dropp, 12.30 börjar jag med lustgasen. Hade bestämt sen innan att jag inte Ville ha kraftigare smärtstillande då jag är nålrädd, vid 14.00 är jag öppen 5cm och vid 15 bestämmer barnmorskan och Johan att jag ska ha EDA (som sätts vid 16) detta protesterade jag högljutt och våldsamt mot (skäms), stackars barnmorska vad hon fick höra, inga hårda slag dock, mer smällar på händerna när hon skulle hjälpa mig. Även narkosläkaren fick sig en utskällning.. Edan tar bra iaf och jag kan slappna av efter hemska värkar i många timmar. Undersöks igen kl 18, endast 6-7cm öppen.
19,30 är jag öppen 9 och vi sms:ade familjerna i tron om att det började närma sig men tji fick vi.. Under hela vistelsen på förlossningen hade jag högt blodtryck, som högst 170/105 och strax efter 9cm-undersökningen fick jag även feber. Och vid 00 hade jag 40,3 i temp trots Alvedon och dropp med antibiotika. Halv ett blir jag undersökt för kejsarsnitt och 01 blir vi skjutsade till OP.
Är vaken under snittet och klockan 01.41 den 12/5 föds äntligen min älskade son Axel! 50cm lång och 4020g tung. Helt underbar och precis så perfekt som jag föreställt mig!
Helt sjukt intensiva timmar som till slut ledde fram till den bästa belöningen i världen!
Det jobbiga under förlossningen var inte själva smärtan utan att det var så utdraget, det var det som tog kål på mig. När han väl var ute hade jag haft värkar i nästan 30h och varit vaken i 41h. Var deppigt efteråt när jag inte kunde ta hand om min son och hålla honom på en gång.. Men är allt som allt nöjd.
Min älskade Johan hade jag aldrig klarat mig utan! Han var helt underbar som stöd och var så omtänksam och ödmjuk under hela tiden, även om även han började bli frustrerad mot slutet att inget hände.,
DU ska veta min älskade att jag är så tacksam och glad att jag har dig och för allt du gör för mig! Tack för att jag får dela mitt liv med dig och för att du gett mig den underbaraste gåvan i världen! Älskar dig!
Vaknade kring 9 på torsdagen 10/5, min BF-dag med noll känningar. Frustrerad och less, trött på att vara gravid och längtade som en tok efter min lilleman! Dagen innan hade alla skrockgrejer för att starta en förlossning gjorts. Därför höll jag igång som jag brukat under dagen, plocka, städa, planterade, lagade mat och när Johan kom hem åkte vi och fyllde på kylskåpet med varor inför helgen.
Var hemma kring sju och reflekterade inte nämnvärt över min onda rygg och mensvärken, det var symtom jag haft i några dagar få slemproppen gick i omgångar varje dag från tisdagen. Vi kollade på tv och jag märkte att mensvärken blev intensivare och kom som i vågor. Hade läst om att värkar ska stråla i ländrygg och ljumskar så jag trodde inte att det var riktiga värkar utan tänkte bara att jag nog överansträngt mig under dagen.
Blev värre och värre under de närmsta timmarna och till slut började jag klocka bara för skoj skull, 7-12min mellanrum. Inget att oroa sig för ännu. Efter big brother tog jag ett bad för säkerhets skull och rakade benen ;)
Johan började förbereda avfärd om det skulle bli värre under natten, lassade i bb-väskan, tog fram babyskyddet och checklistan med kom-ihåg-punkter inför resan, tömma sopor, packa kylväska, min plånbok etc. Sen gick han och la sig för att sova.
11/5
Jag hade svårt att slappna av så jag vankade fram och tillbaka och fortsatte klocka, 00.30 väcker jag Johan då det varit 5min mellan dem i en halvtimme och jag börjar bli nervös..
Vi får komma in och blir undersökt, 0,5cm livmodertapp och 2cm öppen. Får bada 2h och sedan kontroll igen, oförändrat. Får då Alvedon, bricanyl och en sömntablett inget verkar. Blir undersökt igen vid 7 och är då öppen 4cm, efter det stannar allt av. 9.30 tar de hål på hinnorna för att påskynda förloppet, inget resultat 11.45 får jag värkstimulerande dropp, 12.30 börjar jag med lustgasen. Hade bestämt sen innan att jag inte Ville ha kraftigare smärtstillande då jag är nålrädd, vid 14.00 är jag öppen 5cm och vid 15 bestämmer barnmorskan och Johan att jag ska ha EDA (som sätts vid 16) detta protesterade jag högljutt och våldsamt mot (skäms), stackars barnmorska vad hon fick höra, inga hårda slag dock, mer smällar på händerna när hon skulle hjälpa mig. Även narkosläkaren fick sig en utskällning.. Edan tar bra iaf och jag kan slappna av efter hemska värkar i många timmar. Undersöks igen kl 18, endast 6-7cm öppen.
19,30 är jag öppen 9 och vi sms:ade familjerna i tron om att det började närma sig men tji fick vi.. Under hela vistelsen på förlossningen hade jag högt blodtryck, som högst 170/105 och strax efter 9cm-undersökningen fick jag även feber. Och vid 00 hade jag 40,3 i temp trots Alvedon och dropp med antibiotika. Halv ett blir jag undersökt för kejsarsnitt och 01 blir vi skjutsade till OP.
Är vaken under snittet och klockan 01.41 den 12/5 föds äntligen min älskade son Axel! 50cm lång och 4020g tung. Helt underbar och precis så perfekt som jag föreställt mig!
Helt sjukt intensiva timmar som till slut ledde fram till den bästa belöningen i världen!
Det jobbiga under förlossningen var inte själva smärtan utan att det var så utdraget, det var det som tog kål på mig. När han väl var ute hade jag haft värkar i nästan 30h och varit vaken i 41h. Var deppigt efteråt när jag inte kunde ta hand om min son och hålla honom på en gång.. Men är allt som allt nöjd.
Min älskade Johan hade jag aldrig klarat mig utan! Han var helt underbar som stöd och var så omtänksam och ödmjuk under hela tiden, även om även han började bli frustrerad mot slutet att inget hände.,
DU ska veta min älskade att jag är så tacksam och glad att jag har dig och för allt du gör för mig! Tack för att jag får dela mitt liv med dig och för att du gett mig den underbaraste gåvan i världen! Älskar dig!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.