Min förlossning
chloe90 · 2010-11-08 · 730 visningar
Jag började få ont i magen torsdags den 28/10! Trodde att jag höll på att bli förstoppad =P Sov bara 4 timmar den natten och började känna värkar på fredag kl 5.00 på morgonen. Värkarna var varje 5 minuter. Jag hade redan gått 9 dagar över tiden och var desperat haha så jag väntade några timmar innan jag ringde förlossningen... Vid 11 tiden så ringde jag och de tyckte att jag skulle åka in. Jag ringde min pojkvän som var skit glad och taggad! Jag ville inte ta med väskan för jag var inte säkert på att något var på G!
När vi var framme undersökte dem mig och jag var öppet 3cm. Barnmorskan sa att vi skulle ta en lååång promenad så det skulle sättas igång fortare! Vi gick i skogen en timme och jag var helt slut när vi kom tillbaka! Barnmorskan tittade igen och jag var öppet 3,5 cm Var besviken med tanke på hur mycket jag kämpat under promenaden... Barnmorskan sa att hon tyckte att något var ändå på G eftersom jag hade gått över tiden därför skulle de skriva in mig! Vi åkte hem,hämtade väskan och åt mat. Hade fortfarande värkar varje 5 minuter.
Min kropp var jätte trött pga att jag haft så tuff de sista veckorna och hade knappt sovit något.. De gav mig morfin och en sömntablett för att kroppen skulle slappnas av och på så sätt så jag skulle öppna mig fortare! Jag sov bara 4 timmar och vaknade vid varje värk. På morgonen var jag öppet 5 cm... Förlossningen var PÅ G! ÄNTLIGEN!!! Snart skulle jag få träffa min bebis =D
Vid kl 10 så gjorde barnmorskan hål på fosterhinnan så vattnet skulle gå. Vid 12 så hade jag så starka värkar och de stannade aldrig! Shit va ont det gjorde!!! Jag tog bort lustgasen för jag tyckte att det blev bara värre! Det gick inte att koncentrera sig på förlossningen när man kände sig berusad!
Personalen tyckte jag var så duktig som inte skrek vid sådana värkar eftersom de flesta mammor brukar skrika... Jag var öppet 6 cm!
En timme efteråt så sa barnmorskan om att hon skulle säga till läkaren att komma för ryggbedövning! Jag ville inte ha bedövning men de övertygade mig eftersom jag haft så starka värkar.
När doktorn gjorde bedövning så kände jag INGENTING! Det gjorde inte alls ont med tanke på hur värkarna gjorde ont... Efteråt så kändes värkarna så lätt...
Vid tre tiden var jag öppet 8cm. Jag fick ändra lite ställningar så barnet skulle komma ner fortare. Då började det göra ont igen! Vid kl 16.00 sa jag att jag inte ville ändra något mer ställning och att jag ville lägga mig som förut eftersom jag orkade inte längre! Var så trött! Barnmorskan tittade igen när jag låg och då sa hon att jag var helt öppen! Jag fick inte börja krysta då eftersom hon sa att jag måste vänta tills barnet trycker. Hon sa att hon skulle komma igen om 40 min!
Efter en kvart sa jag till min pojkvän att barnet höll på att komma nu för jag kände att den var på väg ut! Det var en så fantastisk känsla, jag kände vid varje värk att kroppen tryckte ut barnet!
När barnmorskan och pojkvänen kom tillbaka så sa barnmorskan att hon såg huvudet och att det var bra att jag sa till att barnet höll på att komma!
Jag fick till och med känna på huvudet! Det var så häftigt haha!
Jag började krysta och det var det SKÖNASTE på HELA FÖRLOSSNINGEN!!
Lördag den 30 oktober klockan 16.44 kom min lilla tjej ut! Det var sååååå underbart! Herregud det var verkligen ett barn som låg där inne... <3
<3<3<3 Linnéa, vägde 3265g och var 50,5 cm lång! <3<3<3
När vi var framme undersökte dem mig och jag var öppet 3cm. Barnmorskan sa att vi skulle ta en lååång promenad så det skulle sättas igång fortare! Vi gick i skogen en timme och jag var helt slut när vi kom tillbaka! Barnmorskan tittade igen och jag var öppet 3,5 cm Var besviken med tanke på hur mycket jag kämpat under promenaden... Barnmorskan sa att hon tyckte att något var ändå på G eftersom jag hade gått över tiden därför skulle de skriva in mig! Vi åkte hem,hämtade väskan och åt mat. Hade fortfarande värkar varje 5 minuter.
Min kropp var jätte trött pga att jag haft så tuff de sista veckorna och hade knappt sovit något.. De gav mig morfin och en sömntablett för att kroppen skulle slappnas av och på så sätt så jag skulle öppna mig fortare! Jag sov bara 4 timmar och vaknade vid varje värk. På morgonen var jag öppet 5 cm... Förlossningen var PÅ G! ÄNTLIGEN!!! Snart skulle jag få träffa min bebis =D
Vid kl 10 så gjorde barnmorskan hål på fosterhinnan så vattnet skulle gå. Vid 12 så hade jag så starka värkar och de stannade aldrig! Shit va ont det gjorde!!! Jag tog bort lustgasen för jag tyckte att det blev bara värre! Det gick inte att koncentrera sig på förlossningen när man kände sig berusad!
Personalen tyckte jag var så duktig som inte skrek vid sådana värkar eftersom de flesta mammor brukar skrika... Jag var öppet 6 cm!
En timme efteråt så sa barnmorskan om att hon skulle säga till läkaren att komma för ryggbedövning! Jag ville inte ha bedövning men de övertygade mig eftersom jag haft så starka värkar.
När doktorn gjorde bedövning så kände jag INGENTING! Det gjorde inte alls ont med tanke på hur värkarna gjorde ont... Efteråt så kändes värkarna så lätt...
Vid tre tiden var jag öppet 8cm. Jag fick ändra lite ställningar så barnet skulle komma ner fortare. Då började det göra ont igen! Vid kl 16.00 sa jag att jag inte ville ändra något mer ställning och att jag ville lägga mig som förut eftersom jag orkade inte längre! Var så trött! Barnmorskan tittade igen när jag låg och då sa hon att jag var helt öppen! Jag fick inte börja krysta då eftersom hon sa att jag måste vänta tills barnet trycker. Hon sa att hon skulle komma igen om 40 min!
Efter en kvart sa jag till min pojkvän att barnet höll på att komma nu för jag kände att den var på väg ut! Det var en så fantastisk känsla, jag kände vid varje värk att kroppen tryckte ut barnet!
När barnmorskan och pojkvänen kom tillbaka så sa barnmorskan att hon såg huvudet och att det var bra att jag sa till att barnet höll på att komma!
Jag fick till och med känna på huvudet! Det var så häftigt haha!
Jag började krysta och det var det SKÖNASTE på HELA FÖRLOSSNINGEN!!
Lördag den 30 oktober klockan 16.44 kom min lilla tjej ut! Det var sååååå underbart! Herregud det var verkligen ett barn som låg där inne... <3
<3<3<3 Linnéa, vägde 3265g och var 50,5 cm lång! <3<3<3
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.