Min förlossning!
UngMamma94 · 2011-08-21 · 2 190 visningar
Hej! Tänkte nu berätta om min förlossning... (OBS långt inlägg)
Allt började måndagen den 15/8 var då i vecka 41+0. Jag fick värkar klockan 22.00 som ver regelbunda ca 4min mellan värkarna. Ringde till förlossningen och frågade hur jag skulle göra eftersom inget vatten eller slempropp gått. Dom tyckte jag kunde vänta lite till, men inte allt för länge eftersom det var en bit att åka. Så jag väntade... duschade och packade och ringde Erik. När klockan var ca 02.00 var jag klar och Erik kom och vi åkte in.
När jag kom dit kollade dom ctg kurvan och undersökte mig och jag var öppen 3cm. Jag fick ta ett bad och det var väldigt skönt. Sen fick jag kläder och dom satte på ctg kurvan igen. Tiden gick och jag sa åt erik att sova lite så han är pigg när de blir som värst för mig.
Tisdagen den 16/8. Klockan var 08.00 och jag hade inte sovit på ett dygn, värkar gjorde lite ondare men klarade mig utan smärtlindring än så länge. Fram emot eftermiddan (hade inte koll på klockan längre) undersökte dom mig igen och inte mycket hade hänt, endast 4cm öppen. Så dom tog hål på hinnorna så vattnet gick... värkarna blev värre.
Men ännu en gång så stannade de av lite grann så dom satte värkstimulerande dropp och då blev allt mycket värre. valde att ta lustgas och det var helt underbart, de var min älskling resten av förlossningen. Smärtan blev allt värre och värre fick värme kudde till ryggen men de hjälpte inte, dom höjde dosen på lustgasen och de blev bättre. Men sen funkade inte längre så jag fick full dos. Nu var jag i en helt annan värld och kommer inte ihåg så mycket av vad som hände runt omkring. Men sedan blev värkarna så starka att jag inte orkade mer och skrek om att få EDA. Så narkosläkaren kom och ställde massor med frågor som jag inte vet vad jag svarade på riktigt.. men efter mycket om och men så satte han den och det var otroligt skönt för nu kände jag endast trycket neråt, dock var det väldigt onödigt att sätta EDAn eftersom jag precis började få krystvärkar och var öppen ca 10cm, men var en liten kant kvar.
Jag var helt borta pga av lustgasen... men kom ihåg att jag fick börja krysta lite lätt och jag ställde mig på knä så de skulle gå snabbare. La mig sedan på rygg och fick börja krysta... efter en halvtimmes krystande var han ute vår son! Han kom 16/8 klockan 18.29 och han vägde 3917 och var 53cm lång.
Dom lade honom på min mage och dom märkte att allt inte var rätt, han fick inte tillräckligt med syre... dom tog honom ifrån mig och det var riktigt jobbigt. Erik fick följa med dom och en läkare undersökte honom och kom sedan in med honom igen, han fick ligga på min mage medans de sydde ihop en liten bristning som jag fått på blygdläppen (inte skönt) och erik fick klippa navelsträngen... fast han stog bakom barnmorskan för han ville inte se hihi. Men sen tog de honom ännu en gång och sedan kom läkaren in och sa att han var tvungen att bli inlagd på neontalen eftersom han inte fick tillräckligt med syre och hade de jobbigt att andas.
När dom sytt ihop mig och gjort allting klart, fick jag och Erik fika sen gick vi ner till vår bebis. Det var så hemskt att se alla dessa slangar och maskiner som lät illa, kunde inte hålla tårarna borta. Min lilla bebis.
Jag fick ligga alldeles själv på BB och han på neontalen, jag fick springa emellan hela tiden och det var så jobbigt för jag hade sååå ont! Men sen fick jag ett rum där nere på neontalen och sedan kom också Erik och var med oss. Efter någon dag slapp han alla slangar och fick vara med oss på rummet. Och kunde börja amma, dock har han inte kommit på riktigt hur man gör pga att vi inte fick "första tiden" tillsammans men de kommer lösa sig.
Vi var på sjukhuset i 5dagar och det var riktigt jobbigt, men idag fick vi komma hem för att han slapp få mat genom slang eftersom han tuttar och sen gick han upp i vikt =) det var jobbigt att vara på sjukhuset så länge men de är så skönt att vara hemma nu och bara gosa =) och jag hade aldrig klarat detta själv, erik var ett stort stöd som hjälpte mig hela tiden! Speciellt genom förlossningen! Tack!!!
Riwer, min lilla son du är mitt allt! <3
Allt började måndagen den 15/8 var då i vecka 41+0. Jag fick värkar klockan 22.00 som ver regelbunda ca 4min mellan värkarna. Ringde till förlossningen och frågade hur jag skulle göra eftersom inget vatten eller slempropp gått. Dom tyckte jag kunde vänta lite till, men inte allt för länge eftersom det var en bit att åka. Så jag väntade... duschade och packade och ringde Erik. När klockan var ca 02.00 var jag klar och Erik kom och vi åkte in.
När jag kom dit kollade dom ctg kurvan och undersökte mig och jag var öppen 3cm. Jag fick ta ett bad och det var väldigt skönt. Sen fick jag kläder och dom satte på ctg kurvan igen. Tiden gick och jag sa åt erik att sova lite så han är pigg när de blir som värst för mig.
Tisdagen den 16/8. Klockan var 08.00 och jag hade inte sovit på ett dygn, värkar gjorde lite ondare men klarade mig utan smärtlindring än så länge. Fram emot eftermiddan (hade inte koll på klockan längre) undersökte dom mig igen och inte mycket hade hänt, endast 4cm öppen. Så dom tog hål på hinnorna så vattnet gick... värkarna blev värre.
Men ännu en gång så stannade de av lite grann så dom satte värkstimulerande dropp och då blev allt mycket värre. valde att ta lustgas och det var helt underbart, de var min älskling resten av förlossningen. Smärtan blev allt värre och värre fick värme kudde till ryggen men de hjälpte inte, dom höjde dosen på lustgasen och de blev bättre. Men sen funkade inte längre så jag fick full dos. Nu var jag i en helt annan värld och kommer inte ihåg så mycket av vad som hände runt omkring. Men sedan blev värkarna så starka att jag inte orkade mer och skrek om att få EDA. Så narkosläkaren kom och ställde massor med frågor som jag inte vet vad jag svarade på riktigt.. men efter mycket om och men så satte han den och det var otroligt skönt för nu kände jag endast trycket neråt, dock var det väldigt onödigt att sätta EDAn eftersom jag precis började få krystvärkar och var öppen ca 10cm, men var en liten kant kvar.
Jag var helt borta pga av lustgasen... men kom ihåg att jag fick börja krysta lite lätt och jag ställde mig på knä så de skulle gå snabbare. La mig sedan på rygg och fick börja krysta... efter en halvtimmes krystande var han ute vår son! Han kom 16/8 klockan 18.29 och han vägde 3917 och var 53cm lång.
Dom lade honom på min mage och dom märkte att allt inte var rätt, han fick inte tillräckligt med syre... dom tog honom ifrån mig och det var riktigt jobbigt. Erik fick följa med dom och en läkare undersökte honom och kom sedan in med honom igen, han fick ligga på min mage medans de sydde ihop en liten bristning som jag fått på blygdläppen (inte skönt) och erik fick klippa navelsträngen... fast han stog bakom barnmorskan för han ville inte se hihi. Men sen tog de honom ännu en gång och sedan kom läkaren in och sa att han var tvungen att bli inlagd på neontalen eftersom han inte fick tillräckligt med syre och hade de jobbigt att andas.
När dom sytt ihop mig och gjort allting klart, fick jag och Erik fika sen gick vi ner till vår bebis. Det var så hemskt att se alla dessa slangar och maskiner som lät illa, kunde inte hålla tårarna borta. Min lilla bebis.
Jag fick ligga alldeles själv på BB och han på neontalen, jag fick springa emellan hela tiden och det var så jobbigt för jag hade sååå ont! Men sen fick jag ett rum där nere på neontalen och sedan kom också Erik och var med oss. Efter någon dag slapp han alla slangar och fick vara med oss på rummet. Och kunde börja amma, dock har han inte kommit på riktigt hur man gör pga att vi inte fick "första tiden" tillsammans men de kommer lösa sig.
Vi var på sjukhuset i 5dagar och det var riktigt jobbigt, men idag fick vi komma hem för att han slapp få mat genom slang eftersom han tuttar och sen gick han upp i vikt =) det var jobbigt att vara på sjukhuset så länge men de är så skönt att vara hemma nu och bara gosa =) och jag hade aldrig klarat detta själv, erik var ett stort stöd som hjälpte mig hela tiden! Speciellt genom förlossningen! Tack!!!
Riwer, min lilla son du är mitt allt! <3
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.