Min älskade..

Börjar bli lite småorolig, tycker att mitt barn inte sparkar speciellt mycket.. Lika mycket som första gången jag kände det.. Min sambo har heller inte fått känna något.. Ska jag vara orolig? Någon som känner likadant?

Det är säkert bara jag som överdriver, alla barn är ju olika.. Min syster berättade att hennes son var en riktigt kicker inne i magen..

Börjar få lite nojja över förlossningen.. Att jag inte ska klara av det, att något ska gå snett för mej eller för mitt barn.. Tänker nästan varje kväll på det.. Någon annan som också är extremt nojjig?

Slut på oroligheterna.. Jag mår annars hur bra som helst, njuter av varje minut.. Blir så glad när jag känner min lilla kille där inne i magen.. Han älskar när jag duschar med vaaaarmt vatten, då känner man verkligen hur han rör sej där inne, nästan som han gör hur många kullebyttor som helst =)

Jag är så otroligt glad att jag fick uppleva det här.. Längtar hur mycket som helst tills den dagen då jag ska föda, så jag kan få ha honom i min famn..

Take care, bye bye then..