Midsommar

Dagligen är jag ut här och läser, längtar och hoppas. Men jag vågar inte skriva in datumet i gravidkalendern. Det var tungt att ta bort den sist. Även fast det bara hade gått 4 veckor. Men det ingav hopp att se att den räknade närmre och närmre det ofattbart stora och det jag nu bevisligen längtar efter och tänker på dygnet runt nu för tiden.
Tog inga ÄL-tester utan jag vill trots den stora längtan leva efter "blir det så blir det" Men vi var ju väl medveten om vilka dagar chansen var störst. Men vi gjorde det inte till ett måste dessa dagar utan lät lusten avgöra.
Nu är det en lång väntan tills kroppen endera visar resultatet med mens eller så får jag äntligen stå där och vänta ut världens längsta minut för att se om det blir ett plus. Midsommarafton är den stora dagen...