mer tankar

Är fortfarande fast i samma känslomässiga läge som förra inlägget, det driver mig till vansinne. Vill känna armar runt mig, vill ha en famn att krypa ihop i, någon att dela tankar och rädslor, kärlek och glädje..

När jag ser pappan och hans "nya" tjej/kvinna så gör det så ont, och man får hela tiden höra av alla om dom. Är ett för litet ställe för att man ska kunna undvika det. Enligt honom så är dom inte lyckliga tillsammans, han saknar mig tydligen, säger att han vill vara med mig och håller mitt hopp vid liv.. men jag vet att det aldrig kommer bli, för hon kommer aldrig att släppa honom, hon har honom lindad runt sitt finger.. och jag kan inte förstå det..

Jag vill bort och glömma, eller ha honom och leva lyckligt.. men inget av de två verkar möjliga.. är fast i en ond cirkel, bara jag, mina tankar och mina känslor för honom och för lillen.. Önskar att vi kunde vara en familj..