Mer än halvvägs
Sofie76 · 2011-01-19 · 510 visningar
V23 + 0 i dag. Ska till barnmorskan igen om en vecka.
Har hittills haft en helt fantastisk graviditet. Inget illamående alls, inga konstiga matsug. Var lite tröttare än vanligt de första 3 månaderna, men är nu ganska normal igen. Lite tyngre att gå upp för trappor kanske, men man väger ju lite mer nu. Har gått upp lite över 5kg, vilket känns bra. Jag har haft problem med min vikt i princip hela livet, och hade nästan panik angående att gå upp i vikt under graviditeten, men barnmorskan har varit till stor hjälp.
Magen syns nu ganska fint, och jag passade på nu under rean att införskaffa lite mammakläder. Det är helt enkelt inte möjligt att få på mina vanliga byxor längre. Det sparkas mycket där inne, när jag läser på kvällen, när jag vaknar på morgonen, varje gång jag äter något, och lite då och då hela dagen. Mysigt tycker jag. Det känns mycket mer verkligt när man kan känna den lille där inne. Första sparkarna märkte jag ganska tidigt, vecka 16. Min man har också fått känna sparkar mot sin hand och tycker det är jättekul. Tror han är lite avundsjuk på att jag får uppleva så mycket som jag bara kan berätta om.
Nu ser vi båda verkligen fram emot att få träffa vår lille son. Bara 17 veckor kvar. Skönt att snön börjar smälta så man kan ut och promenera ordentligt igen. Som tur är har jag massor att göra på jobbet framöver, inklusive att träna upp min vikarie, så tiden kommer nog bara flyga iväg. Jag hoppas verkligen det i alla fall.
Har hittills haft en helt fantastisk graviditet. Inget illamående alls, inga konstiga matsug. Var lite tröttare än vanligt de första 3 månaderna, men är nu ganska normal igen. Lite tyngre att gå upp för trappor kanske, men man väger ju lite mer nu. Har gått upp lite över 5kg, vilket känns bra. Jag har haft problem med min vikt i princip hela livet, och hade nästan panik angående att gå upp i vikt under graviditeten, men barnmorskan har varit till stor hjälp.
Magen syns nu ganska fint, och jag passade på nu under rean att införskaffa lite mammakläder. Det är helt enkelt inte möjligt att få på mina vanliga byxor längre. Det sparkas mycket där inne, när jag läser på kvällen, när jag vaknar på morgonen, varje gång jag äter något, och lite då och då hela dagen. Mysigt tycker jag. Det känns mycket mer verkligt när man kan känna den lille där inne. Första sparkarna märkte jag ganska tidigt, vecka 16. Min man har också fått känna sparkar mot sin hand och tycker det är jättekul. Tror han är lite avundsjuk på att jag får uppleva så mycket som jag bara kan berätta om.
Nu ser vi båda verkligen fram emot att få träffa vår lille son. Bara 17 veckor kvar. Skönt att snön börjar smälta så man kan ut och promenera ordentligt igen. Som tur är har jag massor att göra på jobbet framöver, inklusive att träna upp min vikarie, så tiden kommer nog bara flyga iväg. Jag hoppas verkligen det i alla fall.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.