Men vafaaaan.

Alex är fyra månader och har aldrig krånglat på nätterna, förrän nu. Har aldrig tidigare tyckt att det varit särskilt jobbigt att vara ensamstående mamma, men nu är jag så jävla trött att jag vill gråta. Det är ju kul på sitt sätt att ha en pigg och vaken son, men på nätterna är det inte lika skoj... varenda dag under en veckas tid har han vaknat vid 2-tiden och varit glad, ligger och pratar högt för sig själv. När han efter ett tag märker att jag inte tänker ta upp och leka med honom, blir han förbannad och börjar skrika. Sådär håller det på tills han somnar av utmattning efter några timmar (under den tiden har jag naturligtvis ammat osv, så han är inte vaken för att han är hungrig eller har våt blöja eller något sådant). När han väl somnar är jag så uppstressad att jag inte kan sova. Blir sisådär 3-4 timmars sömn per natt för mig. Kul.

Idag ska vi hem till min farmor, hon ska brodera Alexanders namn på dopklänningen vi har i släkten. Det blir ett sent dop för Alex (blir på hans 6-månadersdag) men med operationen och allt har jag inte haft tid att planera något sådant förrän nu :/ Jaja. Ska dricka en stor kopp kaffe nu. Ha det bra allihopa.