Men kom ut någon gång då!

Nu börjar jag bli riktigt less faktiskt.

Jag vill ha mitt barn nu!

Jag har ju varit gravid i en evighet, o detta samarbete skulle ju faktiskt varit avslutat för flera dagar sedan.

Morr.

Men liten är tydligen inte alls intresserad av att komma ut.

Allt vad förvärkar, o andra känningar, heter är borta. Dom har snarare bytts ut mot ett konstant irriterat humör. Jag går verkligen bara o retar upp mig på saker o ting hela tiden. Det kan vara något som någon sagt för en vecka sen som jag kan börja störa mig på.

Att jag ännu inte hamnat i bråk eller en häftig diskussion med någon är lite av ett under.

Och jag har så jäkla ont i bäckenet. Känns verkligen som ben som gnider mot ben när jag ska resa på mig eller går.

Man är ju så otymplig att man blir svettig av att ta på sig kläder, framför allt strumpor. Och gärna knästrumpor eftersom jag är tok-svullen om fötterna.

Inte känner man sig särskilt snygg heller. Stor o klumpig med bristningar. Blek o flottigt hår. Och inga kläder passar eller är roliga att ha på sig. Jag har ingen lust att ha något tajt o åtsittande, men det är just vad alla mina kläder är nu. Det börjar nästan bli svårt att ha sambons kläder.

Har googlat runt på sätt att själv sätta igång förlossningen men inget verkar ju bomb-säkert. Det bästa metoderna är väl sex o att massera bröstvårtorna. Som om man skulle orka med att ha sex o att brösten inte vore nog ömma...

Jaja, två Alvedon o fortsätta putsa fönsterna så blir det nog bra.

Suck.